sandra frykman

Sitter på en buss. Igen. Har aldrig åkt såhär mycket buss och åkt till så många olika platser på så kort tid förr. Love it though! 

Idag åker jag till New Plymouth som egentligen inte har en massa mer att erbjuda än en vulkan att titta på och en 2 mil lång beach walk att gå. Inte så bara i för sig men anledningen till varför jag är här är för att sedan åka vidare till Tongariro National Park och det gick inga bussar direkt. Visst det blir en 2 dagars omväg men å andra sidan blir det 2 dagar fyllda med saker som jag från början inte hade planerat att göra. Kanske får vara med om en massa kul under de här 48 timmarna. Vem vet? 😊

Jag blev så inspirerad idag. Jag började prata med en tjej i min ålder, kanske ett par år äldre, på busshållplatsen förut och hon, precis som jag, reste runt själv genom Nya Zeeland. Vi pratade om saker vi gjort och jag fick intrycket av att hon såg saker och ting väldigt positivt, hon verkade vara en tjej som inte låter eventuella hinder sätta stopp för henne. Vi började prata om Tongariro Alpine Crossing som är en tuff vandringstur över Mount Doom (Sagan om ringen) bland annat och hon sade att hon gärna hade velat gå den men att det såklart var omöjligt och pekade på hennes rullstol. Denna tjejen satt i rullstol. Hon var rullstolsbunden och reste ändå runt hela Nya Zeeland själv. Efter att hon sagt det log hon och sade: "men nu har jag ju en hel dag extra istället som jag kan boka in annat roligt på". Hon valde att se möjligheterna istället för begränsningarna och det beundrar jag henne för. Inspirerande som sagt!