0 Läs mer >>
Idag lämnar jag Malaysia efter nästan 2 månader här och beger mig mot nästa destination: Thailand. Jag har haft det riktigt bra här och fått uppleva och se väldigt olika sidor av landet. Min vistelse började i Kuala Lumpur där jag först bodde på ett skethostel och sedan kom min underbara mamma på besök och vi flyttade in på hotell. Även om jag inte var imponerad av staden så var det skönt med lite storstadsspatsering och bara att ha mamma där gjorde ju det hela väldigt mycket bättre. 
 
Efter KL så blev det poolchill, art walks och en enorm frukostbuffé på ön Penang i 1,5 vecka innan det var dags för mamma att åka hem. Det var dags att gå tillbaka till backpackerlivet efter en 2 veckors lång paus och tog därmed en 10 timmars bussresa ner till Johor Bahru där jag spenderat 6 veckor på en skola och fått se hur det vardagliga malaysiska livet ser ut. 
 
Jag har fått se olika delar av landet och det är kul att jämföra dem. I Penang var allt byggt och anpassat för turister, det var inte mycket som var genuint malaysiskt medan Johor Bahru var så gott som helt tomt på turister och man fick då se hur landet och människor verkligen är. Det är ett väldigt trevligt men ganska ignorant folk enligt mig. Jag har haft det riktigt bra i detta land men det känns ändå som att det är dags att dra vidare så Thailand, here I come! 
 
I've been in Malaysia for nearly 2 months now and it's time for me to go. I have gotten to see the beach, the big city of Kuala Lumpur and the everyday life of the Malaysian people. One of the highlights of my months here was when my mom came to visit. We had a couple of days in KL and a week and a half on the island of Penang where we did nothing but going on an art walk, eating a massive breakfast from the hotel's buffet every day and chill by the pool. It was a break from the backpackerlife and I enjoyed it. I've spent my last 6 weeks in a school where I've gotten to know some wonderful kids but now it's time for something new so Thailand, here I come!
 

Selamat tinggal Malay...

0 Läs mer >>
Jag har nu jobbat på en skola/förskola i snart 6 veckor och det går inte att undvika att se de skillnader som finns mellan skolan här och den vi har i Sverige. När man är 3 år i Sverige så går man på dagis och leker, här lär man sig 3 språk och har naturkunskapslektioner. Detta är något som imponerade mig väldigt till en början men jag ser tydligare för var dag som går hur sorgligt det faktiskt är. Barnen här tillåts aldrig att bara ha roligt! Allt fokus ligger på deras betyg, det är det enda som spelar någon roll, trots deras unga ålder.
 
En av mina privatelever här, han är 10 år gammal och hans dagar ser ut följande: 
Halv 5 på morgonen tar han bussen till Singapore härifrån Malaysia eftersom den Malaysiska skolan inte är tillräckligt bra för honom enligt hans föräldrar. Han är i skolan till 14.00, sedan tar han bussen därifrån till mig och har lektion till 18.00. Efter det åker han hem, käkar middag och gör sina läxor innan han får gå och lägga sig. Varje dag ser likadan ut och helgerna spenderar han med mig och hans andra privatlärare. 
 
Såhär ser livet ut för de flesta barnen här. Allt handlar om resultat. Kan barnen vid 10 års ålder inte prata kinesiska, malaysiska och engelska flytande så jag man misslyckats. När man frågar barnen vad de gör för roligt på fritiden så förstår de inte vad man menar vilket inte är så konstigt eftersom fritid inte är något som existerar för dem. 
 
I skolan finns det inte så mycket roligt att göra heller. De brukade ha idrott, bild, slöjd och andra kreativa ämnen i skolan men allt det har tagits bort och ersatts med fler matte-, naturkunskaps- och språklektioner. 
 
Barnen här må veta mer än vad barnen hemma i Sverige gör men är det värt priset de får betala för det? De är olyckliga, vet inte vad ordet "roligt" innebär och de stressar över skolan redan vid en ålder av 7. Det är tragiskt att se och otroligt frustrerande eftersom jag inte kan göra något för att förändra det. 
 
Jag gillar verkligen Malaysia men deras skolsystem är, enligt mig, käpprätt åt helvete! 
 
I've spent nearly 6 weeks at this school/kindergarten in Johor Bahru, Malaysia and I can't help but comparing it to the schools back in Sweden. When you're 3 years old back home, you go to kindergarten and play with your friends all day but here it's slightly different. Here they have science classes and learn 3 languages. At first, I was impressed by this but now I realise it's just sad. The kids here are never allowed to just have fun, it's all about learning and about the result they got on their latest exam.
 
One of the kids I'm tutoring, he's 10 and his days look something like this:
He takes the bus to school at 4.30am, has classes til about 2pm , then he takes the bus to me and we have lessons until 6pm. After that he goes home, has dinner and does the rest of his homework before it's time for bed. This is what everyday looks like to him and it's not like a gets a break during the weekend because he spends them with me and his other tutors. 
 
This is what life looks like for a lot of kids here. It's all about results. If your kid doesn't speak chinese, malay and english fluently at the age of ten, you've failed. When you ask the kids what they do for fun they don't know what you're talking about since fun or freetime are things nonexistent to them. Things are no different when they are in school either. The malay school used to have P.E. and creative subjects such as D.T., crafts, art and music but they've taken all of that away to replace with even more science-, languages- and maths-lessons. 
 
The kids here might have more knowledge in these "more important" subjects than kids back home do but is it really worth it? The kids here are miserable, they don't know the meaning of the word "fun"  and they are stressed out at an age of 7. It's tragic to see and extremely frustrating since I can't do anything to change this.
 
I really do like Malaysia but their school system is, according to me, (pardon my French) completely fucked up! 

I'm definitely allowing myself to have fun! 😃

The Malaysian School

0 Läs mer >>
Idag har jag haft en helt magisk dag. Klockan halv 9 åkte jag, Sara, Apple och hennes familj till ett barnhem för barn med svårigheter och sjukdomar av olika slag såsom Down Syndrom, Cerebral Pares och autism. Av olika anledningar så lämnad föräldrar ifrån sig sina barn för att de inte kan, eller vill, ta hand om dem funktionshinder barnen fötts med. 

Barnen var helt magiska. Det var längesedan jag log och skrattade så mycket under en dag. En tjej hängde runt min hals under hela dagen och ville bara kramas konstant. Det var ju hur mysigt som helst! Om man är lite nere,  eller bara har en allmänt dålig dag, så är ju den bästa boten att åka till ett ställe som det här. De här barnen har så mycket kärlek i sig som de vill dela med sig av. Efter att vi varit där så åkte vi till en restaurang och käkade nudlar av alla dess slag. Mumma! Det var en helt perfekt dag! 

Today I've had the most magical day. I've spent it with Sara, Apple and her family and a bunch of adorable and amazing kids. We've been at a care centre for kids with disabilities and illnesses such as Down Syndrome, Cerebral Pares and autism. Their parents have left then there for various reasons. Either because they don't want to or because they don't know how to take care of a disabled kid. 

The kids were just amazing though and I haven't laughed that hard and long for quite some time. It was a perfect day and I'm glad I got to meet these wonderful children. 

Birthday cake for one of the kids!

Special Children Care...

0 Läs mer >>
Jag har haft en 4-timmars privatlektion med en av mina elever nu under förmiddagen och vi hade det helt otroligt bra. Den här killen som jag jobbar med hade en väldig massa problem och svårigheter när jag började jobba med honom och därför är det helt underbart när jag nu, ett par veckor senare, märker en förbättring hos honom. Det är glädjen jag ser i hans ögon när han förstår något som han kämpat med en längre tid som är anledningen till varför jag vill jobba med barn eller människor överhuvudtaget. Att hjälpa folk som har det svårt och se att det faktiskt gör skillnad är magiskt och otroligt givande! 

Nu sitter jag, Sara & Tracey på en restaurang och dricker mango- och jordgubbsdrinkar och njuter av att ha wifi igen. Det i skolan lade nämligen av imorse och att gå en dag utan wifi går ju absolut inte 😉

In english:
I've just finished a 4-hour long tutoring lesson with one of my students and we had a great time. This boy, that I'm working with, had a couple of issues when we started working because of his attitude and the way he puts way too much pressure on himself. I mean, this kid is 10 years old. He shouldn't have to worry about anything but to just have fun and enjoy his years of childhood. 

Since he had all these problems when we got started, it's amazing to see how different he is now and much he's improved, not only within his English skills but in his behavior as well. It's when I see how happy he gets when he finally understands something he's been struggling with for a longer period of time that I that I know that I want to work with helping people throughout my life. To see that I'm actually able to make a difference is an amazing thing. 

Right now, Sara, Tracey & I are at a restaurant having mango- and strawberry drinks and we're all a bit over excited about the fact that they have wifi here. Ours broke down this morning and we can't go an entire day without internet. No no! 😉

My student and I!😄
One happy Tracey! ☺️

Glädjen av utveckling...

0 Läs mer >>
Ja, det kan man ju fråga sig! Mina dagar just nu skiljer sig inte jättemycket från varandra och det händer inget superspännande direkt men det är mysigt och jag trivs. Jag befinner mig fortfarande i Johor Bahru som ligger i södra delen av Malaysia där jag jobbar som lärare på en skola. Vad gör jag då om dagarna?

Jag går upp, käkar frukost, går till ett café och läser böcker och dricker kaffe, förbereder inför dagens lektioner, käkar lunch med de andra volontärerna och sedan jobbar jag i ett par timmar med barnen och sedan är dagen praktiskt taget slut. Hinner med lite chill, tjöt och middag med Tracey, volontären som jag bor med i skolan, innan vi däckar på våra madrasser som ligger på golvet i ett av klassrummena. Detta är min vardag just nu och den är rätt lugn och härlig! Nästa vecka ska jag, Tracey och Sara dock ta en long weekend till Melaka som ligger ett par timmar bort. Ska bli skönt att få en liten break från skolan ändå och se något annat 😊 
Testade på en delikatess här: sojabönspudding! Inget jag kommer äta igen om man säger så... 😁

Hur ser mina dagar ut...

0 Läs mer >>
När man är på resande fot en längre period så blir det till slut ens vardag. Att inte förstå språket folk runtomkring en talar är inte längre jobbigt, att människor stirrar intensivt på ens blonda hår är inte längre obehagligt och tanken på att man skulle stanna en längre period på ett och samma ställe känns bara knepig. Det har blivit min vardag att leva ur min ryggsäck, att äta saker jag inte har en aning om vad det är och att säga hej och ta farväl till människor stup i kvarten och veta att jag antagligen aldrig kommer att se dem igen. Jag har vant mig vid detta livet och trots att jag fortfarande älskar att vara på resande fot minst lika mycket nu som jag gjorde dag 1 på denna resan så börjar jag att drömma mig bort till andra resemål och drömmar emellanåt och måste påminna mig om att jag ju faktiskt befinner mig i Malaysia just nu. 

Det är så mycket jag vill se, göra och uppleva under mitt liv och även om det är viktigt att drömma så måste jag ju samtidigt uppskatta vart jag är just nu. För tillfället lever jag ju i den dröm jag hade för ett år sedan. Det gäller att komma ihåg att värdesätta det liv man lever i den stunden man faktiskt lever det.

Jag hade en dröm om att åka runt i världen, se så många olika länder och kulturer som möjligt så jag drog till Norge, jag jag jobbade och sparade pengar i 6 månader (vilket ju var en underbar upplevelse i sig) och sedan gjorde jag min dröm sann genom att dra iväg på den här resan.

Jag kommer inte att se hela världen under den här turen men det är en start. Det viktiga är att jag tog min dröm på allvar, jag gjorde den till verklighet och det gäller att jag kommer ihåg det och tackar mig själv för det. Jag bevisade för mig själv att drömmar kan besannas så nu ska jag fortsätta att kämpa för att få mina andra livsmål och drömmar att slå in också.

Det är viktigt att vara här och nu, att uppskatta allt det positiva som händer i ens liv för tillfället, men det betyder ju inte att det är fel att fortsätta drömma. 

Jag har så länge jag kan komma ihåg haft 100 olika tankar i huvudet samtidigt kring vad jag vill göra i framtiden. Det har varit allt från att studera i USA och att bli au pair i Tyskland till att bara resa runt i världen under resten av mitt liv. Jag har många drömmar och varför ska jag behöva välja endast en av dem? 

Jag lever en dröm just nu men jag har samtidigt drömmar om att lära mig italienska i Italien i sommar och att sedan börja studera något roligt och intressant till hösten. Jag drömmar mig bort dagligen till vad jag vill hitta på i framtiden och att komma tillbaka från sina drömtankar till sin vardag som är att backpacka runt i världen är rätt fantastiskt. 

Jag tänker alltid se till att det livet jag lever är mitt absoluta drömliv. Är det inte det så har något gått fel och då får jag tänka om. Livet är helt enkelt för kort för att inte leva det på ett sätt man tidigare drömt om. Jag ska fortsätta drömma, sätta upp mål utifrån dessa och sedan skapa mig den verklighet jag önskar. 

Med de orden säger jag godnatt! 😊

Min vardag just nu består bl a av att hänga med dessa sköningar! ❤️
(Är knallröd på kinderna för att Mei Mei (lilltjejen) fick stå för min sminkning den här dagen ☺️

Att vara här och nu!

0 Läs mer >>
Bussresan till Johor Bahru var precis som bussresan till Penang; fullkomligt ologisk och frustrerande. Trots köp av expressbiljett utan stopp så stannade bussen efter ett par timmar, sade till mig att jag behövde byta buss för att komma dit jag skulle och sedan blev jag lämnad på en busshållplats mitt ute i ingenstans. Dock träffade jag ett otroligt trevligt par på hållplatsen med en 6 månader gammal bebis som inte kunde sluta stirra på mig. Pappan förklarade att flickans favoritfilm var Frozen och att hon antagligen trodde att jag var Elsa då hon aldrig hade sett en person med blont hår förut. Haha! Hon såg gött fascinerad ut samtidigt som hon såg lite skraj ut vilket jag förstår eftersom hon antagligen trodde att jag kunde göra henne till is (som Elsa) om jag ville ;) Det var en väldigt trevlig familj i alla fall och de var snälla och hjälpte mig hitta till rätt buss.

Här i Johor Bahru jobbar jag som dagisfröken på morgnarna och som privatlärare i engelska, matte och naturkunskap för individuella elever på eftermiddagarna. Det är otroligt kul och eleverna är så otroligt duktiga för sin ålder. Jag och en australiensiska jobbar och bor tillsammans här på skolan och hon är, till skillnad från mig, utbildad lärare så jag får lära mig lite tips och knep av henne vilket jag är väldigt tacksam för. Man kan alltid utvecklas och bli bättre och det är underbart när man faktiskt ser skillnaden det gör i klassrummet när man använder sig av sin nya kunskap och sina nya talanger.
 
Jag har precis avslutat morgonens lektion där vi målade. Jag tror att jag tyckte att det var minst lika kul som barnen! Nu blir det lunch innan det är dags for mattelektion med en elev.


Trött, svettig och superglad lärare i snygga jobbtröjan!

Några av dagens elever. Definitivt ett par framtida konstärer här!

Johor Bahru, Malaysia

0 Läs mer >>
Mys är väl det ord som beskriver min 1,5 vecka i Batu Ferringhi på ön Penang bäst. Att bara få umgås med mamma, äta grymt god mat från både gatustånd och fina restauranger, och ligga i solen och läsa böcker och lyssna pa musik. Det har verkligen varit helt perfekt och jag är så bortskämd och tacksam över att jag har en mamma som tar sig tiden och pengarna att komma hit och umgås med mig ett litet tag. Nu förstår jag ju att det kanske även var andra faktorer än jag som lockade hit henne, som solen, värmen och havet t ex, men ändå! 
 
Jag befinner mig just ni på Sungai Nibongs bussterminal och väntar på min buss som ska ta mig ner till södra Malaysia, till Johor Bahru. Jag har verkligen vant mig vid att ha mamma med mig på allt nu så det känns otroligt tomt att sitta här och inte ha någon att snacka skit med. 
 
Även om vi har spenderat största delen av vår tid i Batu Ferringhi i en solstol vid poolen så har vi ändå tagit oss tiden till en del annat också. Vi har varit på kryddblandning i en tropisk kryddträdgård, gått på gatukonstvandring i Georgetown, varit på nattmarknader och haft filmmyskvällar på rummet. 
 
Med undantag för ett antal gymbesök så har det varit en väldigt slapp, bekväm och härlig del av min resa. Det har varit underbart att tjöta om allt och ingenting med mamma och att vi bröt ut i ett totalt skrattanfall när vi försökte oss på att ta selfies under vattnet var helt fantastiskt! 
 
Jag har helt enkelt haft det fantastiskt mysigt och härligt senaste 2 veckorna med mamma och jag saknar henne redan kopiöst mycket! 
 
Kramar! 

Bildbomb från dagarna i Penang:
(tryck på bilderna för att få dem i större format)

Batu Ferringhi, Penan...