sandra frykman

Trots att det är adrenalinets hemstad så har jag tagit det ganska lugnt här men det har varit skönt att varva ner lite och bara njuta av mina sista dagar i Nya Zeeland. Vad exakt har jag haft för mig då? Vi tar det dag för dag:

Jag kom fram till Queenstown vid halv 5 på eftermiddagen, checkade in på mitt hostel och började socialisera med lite folk där. Jag insåg ganska fort att det bodde tre andra svenskar, eller ja skåningar (Henrik, Markus och Claes), i min byggnad så tjötade lite med dem, joinade deras ost och vin-kväll och sedan spelade vi, tillsammans med amerikanskan Maddie (om jag inte minns helt fel. Jag umgicks med den här tjejen 2 dagar i rad men kommer inte ihåg hennes namn nu. Pinsamt!), Ring of Fire ett bra tag innan vi beslutade oss för att gå ut och ta en drink. 

Träffade på en kille vid namn Dr. Nick (ja, han presenterade sig som Dr. Nick ute på en bar) och pratade med honom ett tag men insåg ganska fort att alla våra konversationer ledde tillbaka till det faktum att han var just en doktor. Det visade sig lite senare under kvällen att han var veterinär. Får man kalla doktor då? Av någon anledning fick han mitt nummer och han började alla hans sms med "Hi Sandra. This is Dr. Nick." Jag kände mig mer som en patient som han skulle ge dåliga nyheter till än en tjej som han ville umgås med så blev inget mer med det. Det är bra att vara stolt över sitt yrke men det finns väl ändå en gräns? 

Med tanke på att jag redan hade en infektion i kroppen så var det ju otroligt dumt av mig att gå ut och dansa halva natten igår. Jag fick definitivt betala för det idag. Låg sängliggandes precis hela dagen och vilade för att få förkylningen att bli bättre. Tråkig men välbehövlig dag.

Jag mådde bättre idag så tog mig ner till stan, utforskade lite, hamnade i botaniska trädgården så spatserade runt där ett tag innan jag begav mig till Starbucks för en jullatte och läsning i min fantastiska bok om Paris och choklad. Den dämpar inte ens sötsug direkt om man säger så! Idag var första dagen som jag faktiskt fick lite julkänsla i kroppen då jag satt med ryggen mot fönstren ut inne på Starbucks, drack en jul-inspirerad kaffe och lyssnade på julmusik som spelades ut kaféets högtalare. Känslan försvann ganska fort när jag insåg att jag endast hade på mig shorts och linne. Inget juligt och vintrigt med det direkt. En minut av xmas feeling är bättre än inget i alla fall. 

Efter ett tag kom Alex, Marcel och Ivo (folk från mitt hostel bl.a.) in på Starbucks och vi bestämde oss för att dra till Queenstowns alldeles egna spökhus. Det såg inte speciellt märkvärdigt ut utifrån men än en gång fick man lära sig läxan att man inte ska döma utifrån utseendet då detta spökhus var något av det läskigaste jag varit med om. Vi skrek allihop konstant under de 30 minuterna det höll på. Sjukt läskigt men också sjukt kul! 

Att bli skrämd av zombies, spöken och skelett gjorde oss hungriga så det blev en tur till den väl omtalade hamburgerrestaurangen Fergburger. Jag är inget jättefan av burgare och trodde att folk överdrev om hur gott allt var där. Jag menar, hur god kan en burgare vara egentligen? Första tuggan, och alla därefter för den delen, var magisk. Fergburger levde definitivt upp till, och överskred, mina förväntningar rejält. Så gott!! 

Efter denna gudomliga måltid så chillade vi på stranden ett tag innan vi gick på den senaste Hunger Games-filmen på bio. Fullspäckad och underbar dag helt enkelt. 

Idag åkte jag på tur. Det blev en 6 timmars bussresa till Milford Sound, som enligt alla är ett måste att besöka när man är i Nya Zeeland. Jag förstår varför. Herre vad fint det var! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för tror inte att det finns ord som gör Milford Sound rättvisa. Jag säger helt enkelt att det vad overkliges vackert så får det bli bra. 

Längs vägen dit så stannade vi på ett par ställen, bl a ett fält med blommor, och jag måste bara säga att jag, och ett flertal andra på bussen, fann detta otroligt underhållande. Inte för att ett fält med blommor är något märkvärdigt men asiaterna som passionerat poserar med blommor på ett fält med deras respektive tar en miljard bilder är en annan femma... 

Detta folk lever verkligen upp till de fördomar och stereotyper som existerar. Det var så fascinerade att jag, och ett flertal andra på bussen, tog bilder på asiaterna istället för på blommorna. Nu låter det som att jag pratar illa om asiater generellt men det är verkligen inte min avsikt. Jag är snarare avundsjuk, och extremt fascinerad, över att de har orken till att posera med en blomma i 15 minuter nonstop. Jag hade aldrig kommit på tanken att ställa mig på ett ben och sträcka ut armarna i luften mitt på fältet medan min som tar ett hundratals bilder av detta (ja, detta var en av poserna som en kvinna gjorde). Fascinerande som sagt! För att sammanfatta den här dagen då så är fotograferande asiater ibland väldigt underhållande att titta på och Milford Sound är magiskt vackert. 

Dagen före dopparedagen. Vanligtvis kall och fylld med aktiviteter såsom matlagning, bakning, städning och första julskinkemackan framför Bingolottos uppesittarkväll. Detta år såg det något annorlunda ut. Med 28 grader varmt och en fortfarande existerande förkylning som gjorde sig påmind genom hosta och snuva så drog jag på mig mina träningskläder och vandringsskor och gav mig ut på tur. 

Jag tog Queenstowns gondol upp till toppen av ett berg där man har utsikt över hela staden. Riktigt fint! Sedan gick jag runt däruppe på berget ett tag men insåg ganska fort att jag inte kunde gå någon ansträngande tur idag då jag inte kunde andas ordentligt p.g.a. förkylningen. Tänkte om lite snabbt och bestämde mig för att hitta lättare stigar att gå på. Jag tog "The Tikitrail" nerför berget, satte mig på stranden och käkade min medtagna lunch och fortsatte sedan runt Lake Wakatipu. Det var en riktigt din väg att gå. Att gå längs en helt stilla, glittrande, kristallklar, turkos sjö omringad av snötäckta berg var magiskt. Jag tror nog bannemej t.o.m. att det slog Bingolottos uppesittarkväll. 

Jag vaknar av ett sms från min morbror där det står "God Jul" och jag inser att det är julafton. Det känns dock inte som det. 30 grader varmt och äggröra med färsk frukt till frukost hjälper inte direkt. I ett desperat försök till att få det att kännas som jul så sätter jag på julmusik på högsta volym och säger "Merry Christmas" till alla på mitt hostel. 90% av människorna ger mig "oh yeah, right. I forgot!" som svar. Ingen hade julkänsla, alla hade glömt att det var jul och jag accepterade till slut att denna julaftonen skulle bli väldigt annorlunda.

Fram på eftermiddagen så gick vi, ett gäng, till affären för att handla "julmat". Det blev ciabatta, prosciutto-skinka, cocktailtomater, ananas och ett 6-pack öl. Den maten sade väl allt annat än "god jul" men gott var det i alla fall. 

Maten och ölen konsumerades nere på stranden där resten av Queenstowns befolkning och turister i åldrarna 18-30 befann sig. En dj spelade musik, en tomte flög runt i vattnet med sådana där saker under fötterna som sprutar ut massa vatten så att man just flyger och vi hade det helt enkelt förbaskat bra. Det var jul i sann kiwi-anda. Framåt kvällen gick vi tillbaka till vandrarhemmet där vi sedan spelade Cheers Governor fram till 5 på morgonen. Udda men underbar julafton!

Då amerikanerna och skottarna i vår grupp gick med på att fira jul den 24:e för oss svenskars, tyskars, ungrares, danskars, österrikares och fransmäns (vi var en del olika nationaliteter som firade tillsammans. Kul!) skull så lovade vi att fira jul med dem, och hela Nya Zeeland den 25:e då det är då det är jul för dem. 

Då vi var rätt trötta från dagen (natten) innan så blev det inte mer än ett par avskedsdrinkar på kvällen då det var vår sista kväll tillsammans. De flesta av oss, mig inkluderat, skulle lämna Queenstown morgonen efter så det var kul att få säga hejdå till dem. 

Innan kvällen så tog dock jag, Amy och Tony (2 härliga skottar) en liten roadtrip till Glenorchy där vi hittade en strand helt tom på människor med en fantastisk utsikt över sjön och bergen. Vi stensomnade allihopa och Tony brände sönder hela sina rygg. Fortfarande otroligt härligt att komma bort från alla backpackers ett tag och bara njuta av tystnaden. Perfekt sista dag i Queenstown och Nya Zeeland!