The importance of missing people!
Jag är en familjemänniska. Det är något som jag nog alltid har vetat men det har blivit väldigt tydligt under den här resan. Jag saknar min familj. Jag saknar de inte varje dag men lite då och då kryper sig känslan fram och jag vill då bara sitta i soffan hemma och tjöta om något med min mamma, pappa och bror. (Thank god for Skype vid de tillfällena!) Jag ser dock detta som något positivt, jag tror att det är viktigt att få sakna människor man tycker om. Det är när man är ifrån de en längre period som man inser vilken viktig roll ens familjemedlemmar faktiskt har i ens liv.
Jag har väldigt mycket tankar konstant och då är mina föräldrar otroligt bra att bolla dessa tankar med. Det är något som jag saknar här eftersom inte alla har förmågan att bolla utan säger istället direkt vad dem tycker. Det fungerar inte för mig plus att man kan inte direkt bolla personliga tankar med människor som inte känner en mer än ytligt.
Jag saknar min älskade knasboll till bror. Det är underligt det förhållandet man har till sina syskon. Man har helt separata liv med olika vänner, olika jobb, olika drömmar men ändå så är man så nära varandra.
Det gäller bara att komma ihåg hur mycket man saknade dem när man var iväg när man väl är hemma igen och att fortsätta att uppskatta dem även när man kanske önskar att vara varsomhelst utom hemma. Jag saknar min familj och även om jag är glad över att jag har massor kvar av min resa så ser jag ändå fram emot att mötas av dem på flygplatsen i sommar otroligt mycket! ❤️
I've always loved spending time with my family. I've always known this but it's even clearer to me now when I'm away. I miss my family. I don't necessarily miss them everyday but once in a while I get that feeling that makes me wish I was at home, talking with my mom, dad and brother about random things. In these moments I'm very thankful for Skype! I see this as a positive thing though, I believe it's important to miss the people we care about and love and it's when you're away from them a longer period of time that you start to appriciate their part in your life.
I think a lot. Sometimes too much and then I love having my parents around since they are both very good at giving me advice without telling me what to do. Not a lot of people have the ability to do this and I don't really feel like sharing my most inner thoughts with the people I meet here, people I've only known for a couple of days.
I miss my beloved goofball of a brother. It's wonderfully odd, the relationship you have with your siblings. You have seperate lives with different friends, jobs and dreams but still you're really close to eachother.
What's important is to remember how much you missed them when you were away, when you are back home and to continue to appriciate them even when you wish you could be anywhere in the world but home. I miss my family and even though I love the fact that I still have a lot left to see on my trip, I can't help but long for the day when I get to see them waiting for me on the airport back home. ❤️
