The Malaysian School
Jag har nu jobbat på en skola/förskola i snart 6 veckor och det går inte att undvika att se de skillnader som finns mellan skolan här och den vi har i Sverige. När man är 3 år i Sverige så går man på dagis och leker, här lär man sig 3 språk och har naturkunskapslektioner. Detta är något som imponerade mig väldigt till en början men jag ser tydligare för var dag som går hur sorgligt det faktiskt är. Barnen här tillåts aldrig att bara ha roligt! Allt fokus ligger på deras betyg, det är det enda som spelar någon roll, trots deras unga ålder.
En av mina privatelever här, han är 10 år gammal och hans dagar ser ut följande:
Halv 5 på morgonen tar han bussen till Singapore härifrån Malaysia eftersom den Malaysiska skolan inte är tillräckligt bra för honom enligt hans föräldrar. Han är i skolan till 14.00, sedan tar han bussen därifrån till mig och har lektion till 18.00. Efter det åker han hem, käkar middag och gör sina läxor innan han får gå och lägga sig. Varje dag ser likadan ut och helgerna spenderar han med mig och hans andra privatlärare.
Såhär ser livet ut för de flesta barnen här. Allt handlar om resultat. Kan barnen vid 10 års ålder inte prata kinesiska, malaysiska och engelska flytande så jag man misslyckats. När man frågar barnen vad de gör för roligt på fritiden så förstår de inte vad man menar vilket inte är så konstigt eftersom fritid inte är något som existerar för dem.
I skolan finns det inte så mycket roligt att göra heller. De brukade ha idrott, bild, slöjd och andra kreativa ämnen i skolan men allt det har tagits bort och ersatts med fler matte-, naturkunskaps- och språklektioner.
Barnen här må veta mer än vad barnen hemma i Sverige gör men är det värt priset de får betala för det? De är olyckliga, vet inte vad ordet "roligt" innebär och de stressar över skolan redan vid en ålder av 7. Det är tragiskt att se och otroligt frustrerande eftersom jag inte kan göra något för att förändra det.
Jag gillar verkligen Malaysia men deras skolsystem är, enligt mig, käpprätt åt helvete!
I've spent nearly 6 weeks at this school/kindergarten in Johor Bahru, Malaysia and I can't help but comparing it to the schools back in Sweden. When you're 3 years old back home, you go to kindergarten and play with your friends all day but here it's slightly different. Here they have science classes and learn 3 languages. At first, I was impressed by this but now I realise it's just sad. The kids here are never allowed to just have fun, it's all about learning and about the result they got on their latest exam.
One of the kids I'm tutoring, he's 10 and his days look something like this:
He takes the bus to school at 4.30am, has classes til about 2pm , then he takes the bus to me and we have lessons until 6pm. After that he goes home, has dinner and does the rest of his homework before it's time for bed. This is what everyday looks like to him and it's not like a gets a break during the weekend because he spends them with me and his other tutors.
This is what life looks like for a lot of kids here. It's all about results. If your kid doesn't speak chinese, malay and english fluently at the age of ten, you've failed. When you ask the kids what they do for fun they don't know what you're talking about since fun or freetime are things nonexistent to them. Things are no different when they are in school either. The malay school used to have P.E. and creative subjects such as D.T., crafts, art and music but they've taken all of that away to replace with even more science-, languages- and maths-lessons.
The kids here might have more knowledge in these "more important" subjects than kids back home do but is it really worth it? The kids here are miserable, they don't know the meaning of the word "fun" and they are stressed out at an age of 7. It's tragic to see and extremely frustrating since I can't do anything to change this.
I really do like Malaysia but their school system is, according to me, (pardon my French) completely fucked up!
I'm definitely allowing myself to have fun! 😃