sandra frykman

3 månader. Ett fjärdedels år. Tiden flyger förbi. Var månad går verkligen snabbare än den innan men jag känner faktiskt ingen stress över det. Ibland kan jag bli lite så att jag känner att nej men oj, nu ska jag ju hem snart, nu får jag se till att planera in ännu fler saker på agendan här så jag får se allt. Detta trots att jag har ca. 3 månader kvar av min resa, alltså lika länge till. Oftast känner jag dock ingen stress utan njuter så mycket jag bara kan av att vara där jag är för tillfället och jag vet att det kommer att vara helt underbart att komma hem efter resan också så inget jobbigt med det ju. 

Vart är jag just nu då? Jo, jag befinner mig på ön Penang i Malaysia med min mamma. Jag har tagit en paus från backpacker-livet och bor på fint hotell och käkar lyxiga middagar. Det är intressant det här med omställningar och vanor tycker jag. Jag har ju vetat att jag ska bo på hotell med mamma och har hela tiden tänkt att vad jobbigt det kommer att vara att ställa om från hotell-liv med lyxig frukostbuffé till hostel-liv med torr och trökig havregrynsgröt efteråt, och det kommer det kanske bli, men tanken slog mig aldrig att det skulle vara svårt att anpassa sig till hotell-livet. 

Att gå från högljudda dorm rooms med stenhårda sängar till ett knäpptyst eget hotellrum med king size-säng som formar sig efter ens kropp gjorde det, tro det eller ej, svårt att sova. Vi människor är ju vanemänniskor och jag har helt enkelt vant mig vid höga ljudnivåer, att kunna sätta mig ner bland folk och bara börja tjata och att vara ute på upptäcksfärd varje dag och se nya saker. Nu är det knäpptyst på rummet (förutom när jag och mamma tjötar loss då), de flesta håller sig till sitt eget sällskap och vi hänger mestadels vid poolen och lapar sol. 

Nu låter det som att jag klagar på att bo på hotell vilket jag definitivt inte gör. Jag älskar att bo här, har det superbra, men jag tycker att det är fascinerande att man vänjer sig så fort vid en viss livsstil. Nu blir det hotellfrukost! Ciao!