sandra frykman

Folk här går runt och skäms över att inte vara vita och det är inte konstigt det med tanke på att alla skyltdockor här i Indonesien är vita, alla reklamaffischer är med vita människor och i affärerna så säljs det krämer som bleker huden. Allt i detta landet säger praktiskt taget åt dess invånare att såhär ska man se ut, ser man inte ut såhär (är vit) så är man inte vacker eller värd något. Det är hemskt att se och jag ser hur kvinnor och män tittar på mig och andra ljushyade här, med avund, och jag skäms och mår dåligt över att de inte tycker att de är värda lika mycket som mig pga deras hudfärg. 

När jag var på massage häromdagen så gav kvinnan som masserade mig komplimang efter komplimang för min vackra, ljusa hy och jag tackade så mycket för detta och sade sedan till henne efter massagen att hon var otroligt duktig på att massera och att hon var så vacker. Hon sade tack men det syntes på henne att hon inte kunde ta åt sig av komplimangerna. Det är hemskt! Vem är det som bestämmer att affischerna ska vara på vita människor när lokalbefolkningen inte ser ut så? Till och med i barnklädesbutiker och i leksaksaffärer så är det endast vita barn på bilderna så att det är så man "ska" se ut nötas in från extremt tidig ålder. Jag blir otroligt provocerad av detta och försöker att förstå varför det har blivit såhär? När folk förstör deras hy med blekande krämer för att se mer västländsk ut så har det gått alldeles för långt! Jag vet tyvärr inte hur men det måste ju göras en ändring på detta! Det är hemskt och fel på alla sätt och vis och jag blir så förbannad för jag vet inte hur jag kan ändra på det. 

Det tragikomiska i allt det här är ju att vi ljushyade kämpar som idioter för att inte vara vita, vi vill vara solbrända. Bruna och fina och att säga till någon västerländsk att: "vad vit du är" är ju allt annat än en komplimang. Undrar om vi någonsin kommer vara nöjda över och acceptera hur vi ser ut oavsett var vi kommer ifrån? Tveksamt!