Ingen superdag!
Idag hade jag min första panikångestattack på den här resan. Jag har haft dessa attacker under ett flertal år nu men har lärt mig att läsa av min kropp och kan därmed oftast förhindra dem från att komma. Nu när jag tittar tillbaka på de senaste par dagarna så har signalerna varit tydliga men jag har misstytt dem för något annat.
Huvudvärk & snurrig: trodde jag druckit för lite vatten
Svettas som en idiot: det är sjukt varmt här.
Hjärtat slog snabbare: trodde jag var nervös inför att börja jobba på skolorna här i Klaten.
Varit konstant trött: trodde detta var värmen då man blir väldigt trött av det men när jag tänker tillbaka så har jag sovit mer än vad jag varit vaken de dagarna jag varit här
Men men, jag missade det denna gången och hade därför en attack förut när vi var på en ny skola. Jag hade även huggande smärtor i magen så Buhani (läraren på skolan) körde hem mig direkt. Snällt av henne!
Jag har sovit i fyra timmar nu sedan jag kom tillbaka. Jag är svimfärdig, utmattad och drömmer konstiga drömmar. Min mage är långt ifrån okej. Ingen superdag idag alltså men man kan ju inte vara på topp jämt. Skönt att jag inte var ensam någonstans när attacken kom i alla fall.