sandra frykman

Idag har jag varit på resande fot i exakt två månader. Hur fort gick inte det då? Samtidigt som det gått otroligt fort så känns det som en evighet sedan jag var hemma i Sverige då jag hunnit med så otroligt mycket. Jag har rest igenom praktiskt taget hela Nya Zeeland, varit i Sydney och firat nyår, varit i bushen utanför Melbourne och nu varit i tre städer på Bali i Indonesien. Det är helt fantastiskt vad mycket jag får vara med om egentligen! 

Det är många som undrar hur det är att resa själv så tänkte skriva lite om för- och nackdelar när det kommer till det. Det är alltid lika kul att se reaktionerna hos folk när jag berättar att jag reser själv. Vissa tycker att det är asballt medan andra ger en en sorgsen blick som verkar säga något i stil med: "åh stackare, du har inga vänner som du kan resa med." och frågan från dessa människor är alltid densamma: "blir det inte ensamt?"

Svaret på den frågan är nej! Jag har som sagt rest i 2 månader nu och har ärligt talat inte känt mig ensam en enda gång. Det är det som är det underbara med att bo på vandrarhem för känner man för att vara för sig själv så undviker man bara att prata med folk, går ut och gör något eller chillar med en bok. Är man sällskapssjuk så går man bara och sätter sig och käkar middag med ett gäng, kollar film med folk eller frågar om man får vara med när några spelar spel.

Att ta steget att våga fråga om man får sätta sig bredvid några vid middagen eller om man får vara med överhuvudtaget kan vara nervöst men jag har aldrig varit med om att någon sagt nej eller har varit otrevlig mot mig när jag väl satt mig. Alla är ju ute och reser av samma anledningar: att uppleva nya saker, se nya platser, att träffa nya människor och att bli inspirerade och utvecklas. 

Det är ju något av det bästa som finns, att träffa nya människor, höra deras livshistorier och om deras tidigare rese-erfarenheter och att få bli inspirerad av detta. Jag tror inte att något som är ute och reser tycker att detta är en tråkig del av det. 

Jag tror dock att det är viktigt att man trivs med sitt eget sällskap, framförallt när man är ute och reser såhär, då man ibland inte klickar med människor eller för att de man trivs med kanske har andra planer än vad man själv har och är det något man verkligen vill göra eller se så tycker jag inte att man ska ge upp det för att få umgås med dessa människor. Men det gör man självklart som man vill! 

Jag tycker t ex att det bästa som finns vissa dagar är att sitta själv på ett café med en god cappuccino i handen och observera människor eller bara läsa en bra bok timmar i sträck. Andra dagar vill jag bara tjöta om allt och ingenting med människor och då försöker jag göra det. 

Det kan som sagt vara svårt att vara den som tar steget att gå fram till nya människor så jag tycker att det är otroligt viktigt att komma ihåg när man själv kommit över den här rädslan att det fortfarande finns folk som inte riktigt vågar vara den som frågar. Så ser man någon som sitter och äter sin middag själv, utan en bok eller utan hörlurar i öronen så kan man ju fråga om han eller hon vill vara med i den större gruppen människor eller om man får sätta sig med personen i fråga. Därmed får vi båda lära känna en ny person och ingen av oss behöver äta ensamma. Win win situation!

Summan av kardemumman är alltså att jag älskar att resa själv. Det finns ju dock för- och nackdelar med det precis som med allt annat här i världen och jag tänkte nämna några nedan.

- För dyrt att skaffa bil själv och köra runt i vilket för att man inte kan vara riktigt lika spontan i sitt resande.

- Det blir oftast samma mat 3 dagar i rad då man inte äter upp 1kg spenat, t ex, under en måltid. (Hittar man folk att laga middag med på sitt vandrarhem så är ju detta dock inte ett problem såklart)

- Man känner inte samma trygghet och säkerhet som man gör om man reser med någon man känner.

- Man växer och utvecklas otroligt mycket som person.

- Ens engelska förbättras bra mycket mer än vad den gör om man reser med en svensk kompis.

- Man träffar automatiskt fler människor då det lätt blir att man håller sig till sin egna resegrupp/kompis istället för att prata med nya människor. Reser man själv så tvingas man ta kontakt med nya människor för att ha någon att prata med eller för att få reda på saker och ting. Det är även lättare för folk att ta kontakt med dig om du är ensam än om du står i en grupp med människor som du uppenbarligen redan känner.

- Lättare att boka saker sista minuten då det nästan alltid finns plats för en person till.

- Man slipper kompromissa och kan åka precis vart man vill och göra exakt det man känner för. 

Det kan vara otroligt skrämmande att åka iväg på egen hand och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var nervös inför denna resan men jag ångrar inte en sekund av den. Jag är så glad över att jag valde att åka själv och jag vet med säkerhet att jag hade missat att göra en hel del av de saker jag gjort om jag rest med kompisar. Ni som funderar på att resa själva, sluta tveka och gör det. Det kommer vara det bästa ni någonsin har gjort!