The inappropriateness in rustling a plastic bag!

The man next to me is loudly gorging himself with chocolates, the man in front of me is constantly clearing his throat, a couple of people are screaming into their phones, the driver honks on every single vehicle even if they're not doing anything wrong, and an old man somewhere behind me is snoring so loud I have a hard time hearing my own thoughts. All these sounds are extremely annoying and I am struggling to not get too irritated. After some time on the bus, I get out my ice coffee and sandwich which I keep in a plastic bag to prevent spilling crumbs everywhere. I start eating and all of a sudden I feel someone tapping me on my shoulder. It's the man next to me. He is looking mad, pointing at my bag, screaming something in Chinese. He takes a hold of my bag, illustrates how it rustles and screams again something, to me, completely incomprehensible. Of all the annoying noises on the bus, the one of a plastic bag is what causes the man to scream. Really? I look at him, tell him that I have no clue what you're saying, remove the bigger plastic bag from the sandwich but keep the smaller one, and keep on eating. 
 
The Chinese are a people I don't understand, neither linguistically nor behaviorly, but I respect the fact that he got annoyed by my plastic bags and I therefor removed the worst one. It's too bad the rest of the people of the bus couldn't show the same sort of respect towards their co passengers.

Mannen bredvid mig smaskar högljutt på choklad, mannen framför harklar sig konstant, ett flertal gapar i telefon, föraren tutar på vartenda fordon på vägen och någon gubbe bakom snarkar så högt så jag knappt kan höra vad jag tänker. Alla dessa ljud är ytterst irriterande och jag kämpar för att inte bry mig alltför mycket. Jag tar efter ett tag på bussen fram min iskaffe och macka som jag lagt i en plastpåse i väskan. Jag behåller mackan i påsen under tiden som jag äter den för att slippa smulor överallt och plötsligt så känner jag hur någon knackar mig på axeln. Det är mannen bredvid mig som nu tittar argsint på mig, pekar på påsen och gapar något på kinesiska. Han tar tag i min påse, illustrerar hur den prasslar och gapar något, för mig, oförståeligt igen. Trots alla jobbiga ljud runtomkring så är det mitt prasslande med påsen som får honom att tappa humöret och börja skrika. Jag tittar på honom, säger att jag inte fattar vad han säger, tar bort den större påsen men behåller den mindre runt smörgåsen och fortsätter att käka min macka. Kineserna är ett folk jag inte riktigt förstår mig på, varken språkmässigt och beteendemässigt, men jag respekterade ändå att han blev störd av detta och tog därför bort den värsta påsen. Det är synd att de andra på bussen inte visar samma respekt mot deras medpassagerare! 
Me leaving Shanghai ✌🏻️

Kommentera här: