Yellow Mountains

The last two days have been two of the best of my life! I've been up the Huangshan Mountain, seen views so beautiful they seem surreal, I've pushed my body to its limits and challenged my mind by pushing my body further even though it tells me to stop, and i've had the time of my life doing it. 
 
To go to the mountains wasn't planned at all but happened because my flight from Shanghai to Tianjin got cancelled for some unknown reason. I'm glad it was though, since it made me think about what else I could do in China. The family I stayed with in Shanghai recommended the Yellow Mountains, as they're also known as, I looked it up and seeing the pictures of it was enough. I was hooked and booked myself a bus ticket there right away.
 
The hostel I'm staying at here in Tunxi is great. It's beautiful, 1,5h away from the mountains and costs me about 6 USD a night. Definitely not complaining about the price! Yesterday morning, I got up at 5 am, had some oats, put my hiking boots on and got on the bus that would take me to the mountain. Getting up to the top of it wasn't easy but I wasn't in any hurry so I just took my time and tried to enjoy it. When I got to my dorm, I left some of my stuff and then went out to see more of the mountain and walked until the sunset when Candice, a Chinese/American I met during the day, and I sat down on the top of the mountain to see the sun go down. It was the most beautiful sunset I've ever seen. It was magical! It was freezing cold! To witness such a sunset was totally worth freezing for though. 
 
After Candice and I had gone in the wrong direction a couple of times, we finally managed to find our way back in the darkness. I took a hot shower, had a bowl of instant noodles, went to bed and slept...horribly! There's a woman in my room snoring so loud, she manages to wake me up 8 times throughout the night. And I'm not a light sleeper1
 
My alarm goes off at 3.45 am. For a second, I consider just staying in bed and sleep for a couple of mhours but then I pull myself out of bed, put my clothes and shoes on, and head out into the dark. I climb up tp one of the highest points of the mountain, I'm one of the first ones there so I get a really good spot. Around 5 am, I start to see the glimmer of light by the mountains beyond. I don't know if it's because I was so damn tired but I couldn't stop smiling from that moment on. I was high on life and it was amazing!
 
I climbed down the mountain top, went back to my hotel, had some breakfast, a quick and well-needed powernap, packed my bag and checked out before it was time to start the walk down. I managed to miss a right turn so I ended up climbing up to the highest point of the mountain. I didn't actually realized I was up there until I saw the sign though so didn't really mind it. It actually felt pretty good to have managed to go all the way up there. 
 
After this, it was mostly downhill though for a couple of hours. My legs were shaking when I was down at the bottom and I was, and still am, so proud of myself for pushing myself enough to be able to do this. I took the bus back to the hostel, had a feeling of euforia in my body and passed out in my bed as soon as my head hit the pillow. As I said, two of the best days of my life!

De senaste två dagarna har varit några av de bästa i mitt liv! Jag har varit uppe i Huangshan-bergen, sett vyer så vackra att de inte känns verkliga, utmattat min kropp totalt, utmattat mitt psyke genom att pusha mig själv framåt när kroppen började säga ifrån och helt enkelt haft det så sjukt bra. 

Det hela började med att mitt flyg från Shanghai till Tianjin blev inställt av någon anledning och en ny flygbiljett hade blivit alldeles för dyrt just då så då tänkte jag att jag lika gärna kunde göra något annat innan jag åker vidare upp dit. Hällsås rekommenderade Huangshan-bergen, eller Gula Bergen som de också kallad, så det fick det bli. Jag kan säga att jag är VÄLDIGT glad över att det där flyget blev inställt. 

Jag sover på en superfint vandrarhem i Tunxi, 1,5 timme från bergen, som kostar hela 43kr natten. Haha klagar inte direkt! Igår morse gick jag upp 05.00, käkade havregrynsgröt, drog på mig vandringskängorna och hoppade på bussen som tog mig till bergen. Vägen upp var allt annat än lätt men jag hade ingen tid att passa och det var perfekt väder att gå i så jag tog min tid. Jag kom fram till mitt boende, dumpade av en del av mina grejor och fortsatte sedan att gå fram tills solnedgången då jag, tillsammans med amerikanskan Candice som jag träffat längs vägen, satte mig ner på en bergstopp och tittade ut på den vackraste solnedgång jag någonsin åskådat. Det bar magiskt! Och iskallt! Men den solnedgången var värd att frysa för. Efter att jag och Candice gått fel ett par gånger så hittade vi äntligen tillbaka. Jag tog en lång, varm dusch, käkade snabbnudlar, gick och lade mig och sov...förjävligt! I mitt rum sover bl.a. en kvinna som snarkar så vansinnigt högt att hon lyckas väcka mig 8 gånger under nattens gång. 

03.45 ringer mitt alarm. Jag tänker för en sekund att det vore bra skönt att ligga kvar i min varma sång och sova ett par timmar till men sedan drar jag mig själv ur sängen, drar på mig kläder och ger mig ut i mörkret. Jag går upp till en av de högsta topparna, jag är en av de första där och får en riktigt bra plats och lite efter kl 5 så ser man hur några ljusstrimmor lyckas ta sig fram över bergstopparna. Jag vet inte om det var att jag var så förbaskat trött men där och då kunde jag inte sluta le. Jag var så hög på livet i den stunden. Det var häftigt! 

Efter att jag tagit mig ned från toppen, fått i mig lite frukost, tagit en kort, men välbehövlig, powernap och packat ihop mina saker så checkade jag ut och begav mig ut på vandring igen. Jag gick upp till bergets högsta punkt med all min packning av misstag. Jag skulle visst svängt höger vid ett tillfälle som jag tydligen missade. Det gjorde mig ju dock ingenting när jag väl var däruppe. Det kändes rätt bra att ha lyckats med det! 

Efter detta var det så gott som bara nedför i ett par timmar. Mina ben skakade som asplöv när jag väl var nere och jag var, och är fortfarande, så jävla stolt över mig själv för att jag lyckades pusha mig till att klara detta. Jag tog bussen tillbaka till vandrarhemmet, hade en känsla av eufori i kroppen och däckade i sängen så fort jag lade huvudet på kudden. Som sagt, utan tvekan två av de bästa dagarna i mitt liv! 
Windy 😁

Kommentarer:

1 Pleb:

skriven

Nice bild! Det påminner mig om när jag själv var ute och reste, superkul! Hej hopp kamels...

Kommentera här: