Dagen började halv 8 igår morse då jag ställt mitt alarm. Upp och börja laga matlådor, duscha och fixa. Sedan hade jag, Malin, Joanna och Clara champagnefrukost tillsammans på altanen här i huset med massa färsk frukt, yoghurt, bröd och champagne såklart. Eller champagne och champagne. Mousserande vin för 5 dollar snarare 😂😁 Man får ju inte glömma att man lever backpackerlife här men det var faktiskt förvånansvärt gott ändå. Efter denna underbara måltid packade vi ner allt vi kunde tänkas behöva under dagen och vid 12 åkte vi in till stan!
När vi kom fram insåg vi att det var alkoholförbud precis överallt. Fasen! Vi ville ju inte att de skulle gå till spillo direkt. Vi satte oss nere vid hamnen, tog av våra hemmagjorda kalkon- och pesto-mackor och funderade. Kom till slut fram till att vi helt enkelt får ta en chansning och hoppas att vakterna inte märker att det är vin i de juicepaketen vi så diskret hällt över det i. Riktigt classy! Jag tar påsen med "juicen", ställer mig i kön till parkingången, lämnar fram väska och påse till vakten och inte fasen öppnade han juicepaketen och luktade så det var ju fritt fram att gå in i parken med vårt fantastiska vin. Yeay! Hahaha!
Sedan satt vi på våra filtar i parken i 11 timmar. Tog ett flertal tupplurer, lyssnade på musik, spelade kort, tjötade om både det ena och det andra och bara myste. Vi insåg dock ganska fort att vi kanske hade varit ute i lite väl god tid. Parken var så gott som tom. Men efter ett par timmar så börjades den fyllas upp och helt plötsligt var det inte många kvadratcentimeter gräs man såg i parken. Parken vi satt i heter Observatary Hill och vi hade därifrån en fantastisk utsikt över hela Harbour Bridge där fyrverkerierna skjuts ifrån. Utsikten kan liksom inte bli mycket bättre än så!
Klockan 21 så skjöts ett mindre fyrverkeri (fortfarande stort jämfört med min hemstad Trollhättans fyrverkier) för alla barnfamiljer och det är fascinerande hur något så enkelt som lite krut på nyår kan kicka igång tankarna. Jag började tänka på allt jag gjort under året och hur fantastiskt jag mår nu jämfört med tidigare år. Det blir verkligen bara bättre för var år som går och jag är så otroligt glad och tacksam för det. Jag kände sådan glädje över att jag är där jag är och när jag tittade på tjejerna så insåg jag att de kände precis samma sak. Tacksamheten fyllde min kropp till bredden så satt bara och log brett med tårfyllda ögon under de första fyrverkerierna. Det var en fin liten stund!
Från klockan 21-00 gick tiden otroligt fort. Vi drack vin, pratade om hur det är så sjukt att vi gått från att ha sagt lite halvt oseriöst i Bergen för 5 månader sedan att vi borde mötas i Sydney över nyår och nu satt vi där, alla 4, på en filt mitt i Sydney och kollade ut över vattnet och Harbour Bridge på självaste nyårsafton. Vi hyllade varandra för att vi alla hade tagit oss hit! Underbart!
När klockan slog tolv så skrek vi alla GOTT NYTT ÅR!!! Inte på engelska utan på hederlig svenska. Det kändes rätt! Fyrverkerierna var magiska och fick verkligen varenda en i parken att sitta helt tysta. Alla var förstummade av hur mäktigt och vackert det var! Jag njöt för fulla muggar och denna gången kände jag bara ren glädje fylla kroppen! Jag kunde inte sluta le.
Nyår i Sydney var obeskrivligt vackert och sagolikt underbart! Bästa nyårn någonsin!
Nyårsafton
Ännu ett år har gått, än snabbare än det förra, men åh så fantastiskt det har varit. 2014 har varit helt underbart! Nedan är några av sakerna jag hunnit med under årets gång:
Januari
Jag och mamma tog en mysdag tillsammans på ett nyöppnat spa i Göteborg. Perfekt dag!
Februari
Åkte till Dubai med familjen för att fira pappas 50-årsdag! Riktig maffig stad men det häftigaste på resan var definitivt när vi åkte på ökensafari i jeepar, fick rida kamel och ligga på rygg mitt ute i öknen och bara stirra upp på den övervälmande, vackra stjärnhimmeln.
Januari
Jag och mamma tog en mysdag tillsammans på ett nyöppnat spa i Göteborg. Perfekt dag!
Februari
Åkte till Dubai med familjen för att fira pappas 50-årsdag! Riktig maffig stad men det häftigaste på resan var definitivt när vi åkte på ökensafari i jeepar, fick rida kamel och ligga på rygg mitt ute i öknen och bara stirra upp på den övervälmande, vackra stjärnhimmeln.
April
Denna månaden flyttade jag till Bergen i Norge för att testa något nytt, utmana mig själv, och tjäna lite pengar! Jag hade fantastiska 6 månader där och ville inte åka därifrån men hade ju lite andra roliga saker som lockade. Den här resan som jag är på nu till exempel ;)
Min älskade bror tog studenten! SÅ STOLT över honom! :D
Juli
Jag jobbade praktiskt taget bara hela månaden. Blev många smoothies och kaffes gjorda!
Augusti
Denna månaden åkte jag tillbaka till Sverige och jobbade på festivalen Way Out West som jag gjort de senaste åren. Älskar det jobbet, det blir verkligen roligare och roligare för var år som går!
September
I september tog jag mig en tur upp för Trolltunga. Det var det mest fysiskt jobbiga jag någonsin har gjort men oj vad det var värt det när jag väl kom upp och såg utsikten. Jag är en av dem som sitter ute på kanten. Vågade knappt titta ner, det är galet högt upp!
OktoberDenna månaden åkte jag tillbaka till Sverige och jobbade på festivalen Way Out West som jag gjort de senaste åren. Älskar det jobbet, det blir verkligen roligare och roligare för var år som går!
I september tog jag mig en tur upp för Trolltunga. Det var det mest fysiskt jobbiga jag någonsin har gjort men oj vad det var värt det när jag väl kom upp och såg utsikten. Jag är en av dem som sitter ute på kanten. Vågade knappt titta ner, det är galet högt upp!
I slutet av oktober så flyttade jag hem till Sverige igen. Det var sjukt kallt!
November
Nu började mitt äventyr. Den 18 November drog jag iväg till Nya Zeeland och att göra detta är det bästa jag någonsin gjort! Så lärorikt och framförallt så fantastiskt kul!
Denna månaden har jag fortsatt mitt resande genom Nya Zeeland och vidare till Australien. Som jag skrev tidigare så har detta året varit så otroligt underbart och jag tycker det ska bli så kul att försöka göra nästa år minst lika bra!
SÅ LYCKLIG!!!
The year of 2014
Greetings from Australia. Jag befinner mig i Sydney, lever lyxliv och umgås med mina svenska vänner från Bergen, Norge. Många städer och länder nämnda där, hoppas alla hänger med! Jag är så tacksam för att jag har dessa vänner här, speciellt under den tiden på året då boende inte är det lättaste att hitta i Sydney direkt. Det var såhär: Jag har en vän här, Anna, som jag lärde känna i Tanzania förra året, som jag skulle bo hos då vandrarhem kostar minst 500kr natten nu under nyår (och man måste boka minst 10 nätter=5000kr för ett sketet vandrarhem) plus att det är förbaskat trevligt att bo hos vänner såklart. Kvällen innan jag flög hit till Australien så fick jag ett sms från Anna där det står att det hänt lite saker som gör att jag inte kan sova där mer än första natten. Panik! Vad gör jag nu? Jag har ju ett flyg bokat kommande morgon och helt plötsligt ingenstans att sova.
När jag kom fram till Sydney så hämtade Anna mig på flygplatsen, vi tog lunch på Bondi Beach och tjötade om hennes Paris-äventyr (hon har levt där senaste året), mina upplevelser i Nya Zeeland och mindes tillsammans tiden i Tanzania. Så mysigt! Efter detta så var hon tvungen att åka iväg på sak så jag åkte och mötte upp ett bekant litet gäng bestående av Joanna & Clara (jobbade med dessa två i Bergen, Norge) & Malin. Det känns alltid lika sjukt att träffa på folk i en annan del av världen än den man är van att se dem i. Dessa tjejer bor i ett hus här i Sydney och jag märkte, när vi kom dit, att en säng fanns ledig och snälla som dessa underbaringar är så sade de att jag "självklart ska sova där!". Sanna vänner som hjälper en i en smärre nödsituation som denna. Så från att inte ha någonstans att ta vägen så bor jag gratis i en poolvilla i Sydney över nyår. Ibland löser sig saker och ting förbaskat bra! Jag är verkligen lyckligt lottad!
När jag kom fram till Sydney så hämtade Anna mig på flygplatsen, vi tog lunch på Bondi Beach och tjötade om hennes Paris-äventyr (hon har levt där senaste året), mina upplevelser i Nya Zeeland och mindes tillsammans tiden i Tanzania. Så mysigt! Efter detta så var hon tvungen att åka iväg på sak så jag åkte och mötte upp ett bekant litet gäng bestående av Joanna & Clara (jobbade med dessa två i Bergen, Norge) & Malin. Det känns alltid lika sjukt att träffa på folk i en annan del av världen än den man är van att se dem i. Dessa tjejer bor i ett hus här i Sydney och jag märkte, när vi kom dit, att en säng fanns ledig och snälla som dessa underbaringar är så sade de att jag "självklart ska sova där!". Sanna vänner som hjälper en i en smärre nödsituation som denna. Så från att inte ha någonstans att ta vägen så bor jag gratis i en poolvilla i Sydney över nyår. Ibland löser sig saker och ting förbaskat bra! Jag är verkligen lyckligt lottad!
Min första dag fortsatte med att vi käkade middag, drack vin och myste. Dag 2 startade vi med att åka till svenska kyrkan där vi, till allas men framförallt Malins förtjusning, fick oss en lussebulle. Årets första och sista! Sedan strosade vi runt i stan, gick till botaniska trädgården och till Sydney Opera House (ett måste i Sydnet såklart). Dagarna efter det har vi lagat massa god mat tillsammans, varit på Bondi Beach och solat, gått the Coastal Walk längs kusten, gått ut och druckit drinkar i stan, shoppat nyårsblåsa och bara tagit det lugnt.
Idag har det varit 32 grader ute så har hållt mig inne eller i skuggan hela dagen. Alldeles för varmt för min smak! Imorgon är det nyår, sista dagen på 2014, och jag kan utan tvekan säga att det här har varit det bästa året på länge och jag kommer avsluta det med vänner och med att se fyrverkerierna i Sydney. Ett fantastiskt år avslutas på bästa tänkbara sätt!!!
Pannkakskväll härom dagen! Sååå gott!!!
Joanna, Clara, jag och Malin out in Sydney!
Fler än vi som ville sola på Bondi Beach igår! Galet ju...
Såhär plattar man håret backpacker-style enligt Joanna. Med ett strykjärn. Sure, why not?Sydney
8 dagar. 7 nätter. Det räckte dock med ett par sekunder för att jag skulle bli kär Queenstown. En stad, mycket mindre än vad jag förväntade mig med tanke på hur mycket det finns att göra här, omringad av snötäckta berg och belägen vid den klarblåa sjön Wakatipu. Så vackert! Staden är dock känd för mer än dess skönhet, nämligen adrenalin-fyllda aktiviteter. Man kan hoppa fallskärm, åka zipline, vattenskidor, vattenskoter, paraglida, en miljon andra saker och sist men inte minst bungyjumpa. Queenstown är staden där bungyjump uppfanns och även där landets högsta hopp finns. Trots detta så hoppade jag inte. Det är säkert helt fantastiskt roligt men eftersom det aldrig har lockat mig att testa så väljer jag att lägga de pengarna på annat. Som ett flyg till Sydney t.ex.
Trots att det är adrenalinets hemstad så har jag tagit det ganska lugnt här men det har varit skönt att varva ner lite och bara njuta av mina sista dagar i Nya Zeeland. Vad exakt har jag haft för mig då? Vi tar det dag för dag:
19 December
Jag kom fram till Queenstown vid halv 5 på eftermiddagen, checkade in på mitt hostel och började socialisera med lite folk där. Jag insåg ganska fort att det bodde tre andra svenskar, eller ja skåningar (Henrik, Markus och Claes), i min byggnad så tjötade lite med dem, joinade deras ost och vin-kväll och sedan spelade vi, tillsammans med amerikanskan Maddie (om jag inte minns helt fel. Jag umgicks med den här tjejen 2 dagar i rad men kommer inte ihåg hennes namn nu. Pinsamt!), Ring of Fire ett bra tag innan vi beslutade oss för att gå ut och ta en drink.
Träffade på en kille vid namn Dr. Nick (ja, han presenterade sig som Dr. Nick ute på en bar) och pratade med honom ett tag men insåg ganska fort att alla våra konversationer ledde tillbaka till det faktum att han var just en doktor. Det visade sig lite senare under kvällen att han var veterinär. Får man kalla doktor då? Av någon anledning fick han mitt nummer och han började alla hans sms med "Hi Sandra. This is Dr. Nick." Jag kände mig mer som en patient som han skulle ge dåliga nyheter till än en tjej som han ville umgås med så blev inget mer med det. Det är bra att vara stolt över sitt yrke men det finns väl ändå en gräns?
20 December
Med tanke på att jag redan hade en infektion i kroppen så var det ju otroligt dumt av mig att gå ut och dansa halva natten igår. Jag fick definitivt betala för det idag. Låg sängliggandes precis hela dagen och vilade för att få förkylningen att bli bättre. Tråkig men välbehövlig dag.
21 December
Jag mådde bättre idag så tog mig ner till stan, utforskade lite, hamnade i botaniska trädgården så spatserade runt där ett tag innan jag begav mig till Starbucks för en jullatte och läsning i min fantastiska bok om Paris och choklad. Den dämpar inte ens sötsug direkt om man säger så! Idag var första dagen som jag faktiskt fick lite julkänsla i kroppen då jag satt med ryggen mot fönstren ut inne på Starbucks, drack en jul-inspirerad kaffe och lyssnade på julmusik som spelades ut kaféets högtalare. Känslan försvann ganska fort när jag insåg att jag endast hade på mig shorts och linne. Inget juligt och vintrigt med det direkt. En minut av xmas feeling är bättre än inget i alla fall.
Efter ett tag kom Alex, Marcel och Ivo (folk från mitt hostel bl.a.) in på Starbucks och vi bestämde oss för att dra till Queenstowns alldeles egna spökhus. Det såg inte speciellt märkvärdigt ut utifrån men än en gång fick man lära sig läxan att man inte ska döma utifrån utseendet då detta spökhus var något av det läskigaste jag varit med om. Vi skrek allihop konstant under de 30 minuterna det höll på. Sjukt läskigt men också sjukt kul!
Att bli skrämd av zombies, spöken och skelett gjorde oss hungriga så det blev en tur till den väl omtalade hamburgerrestaurangen Fergburger. Jag är inget jättefan av burgare och trodde att folk överdrev om hur gott allt var där. Jag menar, hur god kan en burgare vara egentligen? Första tuggan, och alla därefter för den delen, var magisk. Fergburger levde definitivt upp till, och överskred, mina förväntningar rejält. Så gott!!
Efter denna gudomliga måltid så chillade vi på stranden ett tag innan vi gick på den senaste Hunger Games-filmen på bio. Fullspäckad och underbar dag helt enkelt.
22 December
Idag åkte jag på tur. Det blev en 6 timmars bussresa till Milford Sound, som enligt alla är ett måste att besöka när man är i Nya Zeeland. Jag förstår varför. Herre vad fint det var! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för tror inte att det finns ord som gör Milford Sound rättvisa. Jag säger helt enkelt att det vad overkliges vackert så får det bli bra.
Längs vägen dit så stannade vi på ett par ställen, bl a ett fält med blommor, och jag måste bara säga att jag, och ett flertal andra på bussen, fann detta otroligt underhållande. Inte för att ett fält med blommor är något märkvärdigt men asiaterna som passionerat poserar med blommor på ett fält med deras respektive tar en miljard bilder är en annan femma...
Detta folk lever verkligen upp till de fördomar och stereotyper som existerar. Det var så fascinerade att jag, och ett flertal andra på bussen, tog bilder på asiaterna istället för på blommorna. Nu låter det som att jag pratar illa om asiater generellt men det är verkligen inte min avsikt. Jag är snarare avundsjuk, och extremt fascinerad, över att de har orken till att posera med en blomma i 15 minuter nonstop. Jag hade aldrig kommit på tanken att ställa mig på ett ben och sträcka ut armarna i luften mitt på fältet medan min som tar ett hundratals bilder av detta (ja, detta var en av poserna som en kvinna gjorde). Fascinerande som sagt! För att sammanfatta den här dagen då så är fotograferande asiater ibland väldigt underhållande att titta på och Milford Sound är magiskt vackert.
23 December
Dagen före dopparedagen. Vanligtvis kall och fylld med aktiviteter såsom matlagning, bakning, städning och första julskinkemackan framför Bingolottos uppesittarkväll. Detta år såg det något annorlunda ut. Med 28 grader varmt och en fortfarande existerande förkylning som gjorde sig påmind genom hosta och snuva så drog jag på mig mina träningskläder och vandringsskor och gav mig ut på tur.
Jag tog Queenstowns gondol upp till toppen av ett berg där man har utsikt över hela staden. Riktigt fint! Sedan gick jag runt däruppe på berget ett tag men insåg ganska fort att jag inte kunde gå någon ansträngande tur idag då jag inte kunde andas ordentligt p.g.a. förkylningen. Tänkte om lite snabbt och bestämde mig för att hitta lättare stigar att gå på. Jag tog "The Tikitrail" nerför berget, satte mig på stranden och käkade min medtagna lunch och fortsatte sedan runt Lake Wakatipu. Det var en riktigt din väg att gå. Att gå längs en helt stilla, glittrande, kristallklar, turkos sjö omringad av snötäckta berg var magiskt. Jag tror nog bannemej t.o.m. att det slog Bingolottos uppesittarkväll.
24 December
Jag vaknar av ett sms från min morbror där det står "God Jul" och jag inser att det är julafton. Det känns dock inte som det. 30 grader varmt och äggröra med färsk frukt till frukost hjälper inte direkt. I ett desperat försök till att få det att kännas som jul så sätter jag på julmusik på högsta volym och säger "Merry Christmas" till alla på mitt hostel. 90% av människorna ger mig "oh yeah, right. I forgot!" som svar. Ingen hade julkänsla, alla hade glömt att det var jul och jag accepterade till slut att denna julaftonen skulle bli väldigt annorlunda.
Fram på eftermiddagen så gick vi, ett gäng, till affären för att handla "julmat". Det blev ciabatta, prosciutto-skinka, cocktailtomater, ananas och ett 6-pack öl. Den maten sade väl allt annat än "god jul" men gott var det i alla fall.
Maten och ölen konsumerades nere på stranden där resten av Queenstowns befolkning och turister i åldrarna 18-30 befann sig. En dj spelade musik, en tomte flög runt i vattnet med sådana där saker under fötterna som sprutar ut massa vatten så att man just flyger och vi hade det helt enkelt förbaskat bra. Det var jul i sann kiwi-anda. Framåt kvällen gick vi tillbaka till vandrarhemmet där vi sedan spelade Cheers Governor fram till 5 på morgonen. Udda men underbar julafton!
25 December
Då amerikanerna och skottarna i vår grupp gick med på att fira jul den 24:e för oss svenskars, tyskars, ungrares, danskars, österrikares och fransmäns (vi var en del olika nationaliteter som firade tillsammans. Kul!) skull så lovade vi att fira jul med dem, och hela Nya Zeeland den 25:e då det är då det är jul för dem.
Då vi var rätt trötta från dagen (natten) innan så blev det inte mer än ett par avskedsdrinkar på kvällen då det var vår sista kväll tillsammans. De flesta av oss, mig inkluderat, skulle lämna Queenstown morgonen efter så det var kul att få säga hejdå till dem.
Innan kvällen så tog dock jag, Amy och Tony (2 härliga skottar) en liten roadtrip till Glenorchy där vi hittade en strand helt tom på människor med en fantastisk utsikt över sjön och bergen. Vi stensomnade allihopa och Tony brände sönder hela sina rygg. Fortfarande otroligt härligt att komma bort från alla backpackers ett tag och bara njuta av tystnaden. Perfekt sista dag i Queenstown och Nya Zeeland!
Det här inlägget blev ju något längre än planerat men folk som känner mig vet att jag har en tendens att alltid skriva noveller när jag ska säga något 😁 jag är imponerad om någon annan än jag läser igenom allt skrivet ovan!
QUEENSTOWN
Jag sitter på Queenstown Airport och väntar på att få gå på mitt flyg. Idag bär det av mot Sydney, Australien. Jag är trött. Det gänget jag hängt med här i Queenstown gick ut och tog en sista drink tillsammans igår kväll och jag kände verkligen i hela kroppen hur jag inte vill lämna det här fantastiska landet. Jag har blivit förälskad i Nya Zeeland. I dess fantastiska landskap, givmilda befolkning och alla underbara backpackers som befinner sig här. Det är ett vackert land på så många sätt och vis och jag hoppas att jag hittar min väg tillbaka hit någon gång i framtiden.
Jag har inte skrivit något om Queenstown än men det får komma i ett senare inlägg. Nu boardar jag planet! Ciao!
Ibland lyckas man. Väskan fick väga 20kg och jag har haft lite panik över att den skulle väga mer men icke sade nicke 😁
Bye New Zealand, Hell...
8 timmar på buss idag. Känner redan träsmaken i rumpan. Har inte ens gått på bussen än. Tjohoo!
Idag ska jag åka till Queenstown där mina 8 sista dagar i det fantastiska landet Nya Zeeland ska spenderas. Har hört så otroligt mycket gott om den här staden så hoppas att den lever upp till mina förväntningar! Det är ju adrenalinets hemstad så vem vet, kanske blir att hoppa fallskärm igen! Vill verkligen men det kostar ju...
Tummen upp innan jag hoppar!
Mot Queenstown
Idag har jag varit på resande fot i en månad. Det gick ruskigt fort men jag har hunnit med mycket och träffat så otroligt mycket härligt folk. Planen för idag är en 10 timmars bussresa från Nelson ner till Franz Josef Glacier där jag stannar en natt innan jag beger mig till min sista destination här i Nya Zeeland: Queenstown. Det blir min utgångspunkt för de sista 8 dagarna i detta landet vilket känns skönt för hur kul det än är att resa runt så blir det ett väldans flängande hit och dit när man bara stannar ett par nätter på varje ställe. Därför ska det bli skönt att stanna ett lite längre tag på ett och samma ställe.
Det blir även i Queenstown som jag kommer fira jul i år. Trots att julafton är mindre än en vecka iväg, det spelas julmusik i alla butiker och det hänger julbelysning i palmträden här så kan jag inte säga att jag fått någon vidare julkänsla i kroppen än. Det är helt enkelt för varmt. Det känns dock bra för hade det varit kallt och backen varit fylld med snö så hade jag nog saknat hemma väldigt mycket under den här tiden (jul) just. Får se hur det känns på julafton men tror det kommer bli bra oavsett. Gäller bara att träffa lite härliga människor att fira med! 😊
Bussen stannade till vid Pancake Rocks som väl var lite roliga att ha sett men inget supermärkvärdigt egentligen men häftigt att naturen kan skapa sådana mönster i berg ändå!
One Month
Jag har aldrig paddlat kajak förut för att jag varit livrädd över att den ska tippa över och att jag ska sitta fast i den under vattnet men det gick bra och det var så kul! Jag paddlade tillsammans med en Aussie som som heter Caelyn. Vi hade vattenkrig i kajaken, krockade nästan med en stor sten för att jag glömde att det var jag som styrde och hade en säl simmandes 1 meter från kajaken ett tag. Det var det sötaste jag någonsin sett!
Bildbomb från igår:
Traktorer som drog ut oss (båten) i vattnet!
Split Apple Rock
Utsikten från vandringen
Larissa, jag och Lara!
Our lunch-spot
Suddig bild på överlycklig Sandra i kajak
Fick 2 suddiga bilder på mig i kajaken och 50 selfies på Caelyn. Tack för den...
Vandrarhemmet igår kväll.
Efter middag och en välbehövlig dusch så begav sig jag, Caelyn, Flo, Justis och Lorena ut på äventyr i stan. Det blev en bar där en kille från vårt vandrarhem spelade live. Så duktig är han! Perfekt avslut på en perfekt dag helt enkelt! Älskar minnena som jag skapar här ❤️
Abel Tasman National ...
Jag börjar dock bli förkyld vilket är mindre roligt. Jag hoppas jag mår okej imorgon för då ska jag till nationalparken och paddla kajak och vandra längs kusten. Ska bli riktigt roligt! Jag har aldrig paddlat kajak, tror jag, så blir kul att testa något nytt!
Jag kom hit i förrgår med Kirsten, kanadensaren jag träffade i Wellington, med färjan och utsikten därifrån var inte helt fel. Så vackert och det trots att det var halv storm (ösregnade och blåste extremt)! Första dagen så mötte vi upp en gammal bekant till henne och han gav oss en guidad tur av staden och allt runt omkring och så avslutade vi dagen med att gå ut till en pub där en kille från vårt hostel spelade live. Riktigt duktig var han! Sedan spelades ABBA i högtalarna och då drog jag med en schweizisk tjej ut på dansgolvet och buggade till Dancing Queen. Är man svensk i utlandet så är man och då älskar man automatiskt allt som är svenskt, t.o.m. ABBA 😁
Igår gick vi runt i stan och utforskade lite, tog oss en iskaffe fylld med marshmallows 😍 och spenderade resten av dagen vid poolen. Idag har jag bara tagit det lugnt för att inte förvärra förkylningen dvs läst vid poolen. Inte så trökigt det heller i för sig!
Blåsigt på färjan...
...men vi njöt ändå!
Tryckte ihop oss i bagaget på väg till puben. (Ser lagom road ut!)
Iskaffe med marshmallows ❤️
Nelson
Neema & jag
Tacksamhet!
Underligt hur vissa saker löser dig ibland och hur bra saker kan komma från missförstånd, misstag och felsteg. När jag kom fram till Wellington i förrgår kväll så visade det sig att det blivit något fel med min bokning och att ett sådant rum som jag bokat (det billigaste såklart) inte fanns tillgängligt. Surt såklart men jag blev då istället uppgraderad till ett twin-room i delen av vandrarhemmet som kallades "The Retreat". Lyxigt tänkte jag och så rätt jag hade!
Kommer in på mitt rum, det är endast 2 sängar (vilket är en otrolig lyx när man är van vid 16). Det ligger en fint ihopvikt handduk på min säng med små flaskor ekologiskt shampoo, balsam och tvål på. Det finns plattång, hårfön, gratis wifi, kaffe och te och det bästa är såklart att man från fönstret ser rätt in i lyxhotellet bredvid där det just nu bor ett helt fotbollslag (dvs vältränade killar) 😁 haha! Och för detta behövde jag bara betala det som ett sketet 16-sängsrum kostar 😃 LYX som sagt!!
Som om detta inte vore nog så bor jag med världens underbaraste tjej: Kirsten från Kanada som jag klickade med direkt och vi ska nu resa tillsammans till Nelson på lördag. Ska bli så kul!
Så tackar dig som klantade till min bokning. Löste sig ju fantastiskt bra!
Jag och Kirsten @ The Little Beer Quarter igår!
The Canadian & The Sw...
Jag anser mig själv vara ganska smart men vi har alla våra undantag. Igår var definitivt ett sådant. Jag var ute på en hike i bergen här i Tongariro National Park och tänkte gå till ett vattenfall som bara skulle ligga 2-3 timmar bort. Jag gick, jag njöt av de fantastiska vyerna och jag tappade tidsuppfattningen totalt. Efter en bra stund så tänkte jag att nu borde jag ha gått i 2 timmar men hade fortfarande inte sett någon skylt till vattenfallet. Jag kollade klockan och insåg att jag gått i 4 timmar. Shit, då har jag missat vattenfallet, tänkte jag, men jaja, det var ju vackra vyer i alla fall så var fortfarande en härlig tur.
Kvinnan som jobbade på mitt vandrarhem hade sagt att den här turen var ett "loop track" (att jag alltså inte behövde vända och gå tillbaka samma väg för att komma tillbaka) så jag fortsatte att gå. Efter ytterligare en timmes vandring så började jag känna att det var något som inte stämde. Jag hade inte sett några skyltar på ett bra tag, jag hade nu vandrat i över 5 timmar och vandringen runt skulle bara ta 4. Jag tog fram mobilen för att kolla på kartan men hade självklart ingen täckning. Chansen att jag skulle träffa på någon var minimal med tanke på att jag inte hade sett en enda person sedan jag började gå. Utöver allt detta så hade jag lyckats trampa snett ett tag tidigare vilket nu började kännas i mitt högra knä.
Klockan var nu närmare 6 på kvällen så det skulle börja mörkna ute inom 2 timmar och eftersom det var 5 timmar tillbaka samma väg jag kommit på så var det inte ett alternativ. En smärre panik började byggas upp inom mig och jag hade ingen aning om vart jag var eller vad jag skulle göra härnäst. Jag ringde 111 (nödnumret) för att se om de kunde hjälpa mig lokalisera vart jag var så jag kunde hamna på rätt väg igen. Ingen signal. Jag trodde att man alltid kunde ringa nödnumret oavsett om man har täckning eller ej. Jag hade tydligen fel!
Nu började jag bli rädd på riktigt! Mitt knä gjorde ondare (haltade lätt), jag var mitt ute i ingenstans och jag kunde omöjligen få tag på någon via mobilen. Jag tog fram en banan ur väskan och åt den för att få lite ny energi vilket tydligen hjälpte för strax därefter kom jag på att jag ju faktiskt hade sett ett hus en bit tillbaka på spåret.
Jag reste mig upp och rörde mig tillbaka samma väg jag kommit på och såg efter en halvtimme huset igen. Det var en skräckblandad glädje när jag såg huset då jag inte visste vad som väntade därinne. Alla människor är ju faktiskt inte snälla även om man gärna vill tro så.
Utanför huset så satt en 4-årig flicka och 5 hundar och flickan frågade mig vem jag var. Hon berättade att hennes namn var Kesha och att hon var just 4 är gammal. Jag frågade henne om hon hade en förälder hemma och hon sprang och hämtade hennes mamma. Jag berättade vad som hänt och att jag skulle behöva låna deras telefon.
Jag hade tur. Den här kvinnan, Sherry, och hennes man, Jason, bjöd in mig i deras hem, frågade vem jag ville ringa, de hittade numret till mitt vandrarhem åt mig och fixade så de skulle komma och hämta mig. De gav mig en kall öl, lagade mig middag och berättade en massa roliga historier. De berättade även att jag inte var den första som gått vilse i området och att backpackers faktiskt dött där för att de virrat bort sig. Då var jag nära på att börja gråta för jag insåg att det faktiskt kunde ha gått riktigt illa. Hade jag inte sett deras hus, eller kommit ihåg det, så hade det varit kört då deras hus tydligen var det enda inom 2 mils radius. De berättade även att den turen jag gått inte alls var ett "loop track" utan att man behövde vända och gå samma väg tillbaka. Sherry skällde faktiskt ut kvinnan på vandrarhemmet som sagt åt mig att det var just ett "loop track". Underbara människa!
Den här gången gick det bra men det kunde som sagt gått riktigt illa och jag har definitivt lärt mig att inte lita helt på andras vägbeskrivningar när jag ska ut på vandringar framöver. Jag ska alltid kolla upp området, ha med mig karta och inte förlita mig så mycket på mobilen för finns det ingen mottagning så är det inte mycket du kan använda den till.
Jag hade tur och det är tack vare Jason och Sherry som det gick så bra som det gjorde. TACK!
Tongariro National Park
Lost
Jag sitter på en buss i New Plymouth. Jag skulle egentligen åkt härifrån i förrgår men bokade om så jag fick stannat här lite längre. Jag träffade fantastiska människor här. Jakob, Niklas & Jessica framförallt. Tre goa tyskar som jag spenderat mina dagar, kvällar och nätter med här i New Plymouth och som jag kommer sakna nu när jag reser vidare. Jag var nära på att stanna kvar här ytterligare några dagar med dem men insåg att jag skulle få missa att se vissa ställen då. Vad ska man prioritera, ställen eller människor? Otroligt svårt att välja ju! Vi har haft så kul och även fast det bara är 3 dagar vi spenderat tillsammans så känns det som att vi känt varandra bra mycket längre än så! Underbart när man hittar människor som man verkligen klickar med!
Vad har vi hittat på då? 😊 i torsdags gick vi ut med praktiskt taget alla på vandrarhemmet, sjöng karaoke hela natten lång på en bar så fredagen spenderades i soffan, framför filmer med en smärre huvudvärk. Pusslade även det knepigaste pusslet någonsin och det tog oss sammanlagt 10 timmar att få ihop (vi var 5 pers som jobbade på det). Kul var det iaf! Igår var vi på en fantastisk strand här vid stan och sedan lagade vi middag tillsammans, drack vin och spelade kort hela natten till klockan 6 imorse och då var det ju ingen idé för mig att gå och lägga mig eftersom jag skulle hit till busstationen vid halv 8. Har alltså inte sovit än så är något trött (känner mig, och ser, halvt döende ut).
Idag bär det iväg till Tongariro National Park. Jag ska sova när jag kommer dit, sedan får vi se vad nationalparken har att erbjuda för fint 😊
New Plymouth Beach
New Plymouth
So much to see and do...
Sitter på en buss. Igen. Har aldrig åkt såhär mycket buss och åkt till så många olika platser på så kort tid förr. Love it though!
Idag åker jag till New Plymouth som egentligen inte har en massa mer att erbjuda än en vulkan att titta på och en 2 mil lång beach walk att gå. Inte så bara i för sig men anledningen till varför jag är här är för att sedan åka vidare till Tongariro National Park och det gick inga bussar direkt. Visst det blir en 2 dagars omväg men å andra sidan blir det 2 dagar fyllda med saker som jag från början inte hade planerat att göra. Kanske får vara med om en massa kul under de här 48 timmarna. Vem vet? 😊
Jag blev så inspirerad idag. Jag började prata med en tjej i min ålder, kanske ett par år äldre, på busshållplatsen förut och hon, precis som jag, reste runt själv genom Nya Zeeland. Vi pratade om saker vi gjort och jag fick intrycket av att hon såg saker och ting väldigt positivt, hon verkade vara en tjej som inte låter eventuella hinder sätta stopp för henne. Vi började prata om Tongariro Alpine Crossing som är en tuff vandringstur över Mount Doom (Sagan om ringen) bland annat och hon sade att hon gärna hade velat gå den men att det såklart var omöjligt och pekade på hennes rullstol. Denna tjejen satt i rullstol. Hon var rullstolsbunden och reste ändå runt hela Nya Zeeland själv. Efter att hon sagt det log hon och sade: "men nu har jag ju en hel dag extra istället som jag kan boka in annat roligt på". Hon valde att se möjligheterna istället för begränsningarna och det beundrar jag henne för. Inspirerande som sagt!
Gick på tur längs Huka Falls igår...