0 Läs mer >>
God eftermiddag gott folk. Det är lördag och jag har jobbat på BPEC. Jag har inte varit på skolan sedan jag blev sjuk så det var kul att komma tillbaka. Efter lektionen så tog en av eleverna, Chatrin, mig och Luke ut till hennes familjs restaurang där de bjöd oss på en köttbullesoppa som var helt magiskt god och en massa gott iste. Vi blev med andra ord riktigt bortskämda och hade ett par fantastiska timmar där innan det var dags att åka hem igen. 

Just nu sitter jag i mitt boende och lyssnar på regnet som öser ner utanför. Ikväll ska vi volontärer, tillsammans med lärarna, gå ut och käka middag tillsammans då det är Lukes, Kaisas och Sams sista kväll här i Klaten. Lite tråkigt då det innebär att jag kommer att vara den enda kvar här från och med imorgon. Som tur är så köpte jag mig ett par nya böcker i Yogyakarta igår så jag överlever ensamheten. 


BPEC

0 Läs mer >>
Idag har vi varit på tur in till storstan, till Yogyakarta för att vara exakt. Vi fyra volontärer som bor tillsammans just nu åkte med en av lärarna, hennes man och Ukie och Alga, som är sidekicks av något slag och helt underbara killar. Vi besökte Sultanens palats, hans poolhus (snarare poolslott) och staden Yogyakarta för lite shopping. Vi käkade kycklingfötter och kycklinghuvud till lunch (inga favoriter för mig) och har helt enkelt bara haft en fantastisk dag fylld med nya upplevelser och där jag fått se massa nya platser. Underbart! 











Yogyakarta

0 Läs mer >>
Idag har jag haft en riktig superdag! Jag sov ut till klockan 7 och låg sedan i en timme och lyssnade på skön musik och bara njöt av tanken över den stressfria dagen jag hade framför mig. Jag fixade mig sedan frukost och satt och läste Eat, Pray, Love i ett par timmar tills Ukie kom och knackade på och frågade om jag ville snorkla. 2 minuter senare så hoppade jag, Kaisa och Luke upp på Algas, Ukies och Ichkas motorcyklar och så bar det iväg. Vi åkte i ca. 45 minuter bland gröna risfält fyllda med arbetare, små charmiga städer där barn lekte med vad de hittade på gatorna och på större vägar där allt man hörde var lastbilar motorcyklar som verkade tävla om vem som kunde tuta högst. Det är fantastiska kontraster här, det är så häftigt och jag satt bara och log under praktiskt taget hela resan för att jag är så glad över att vara här och för att jag får se så fantastiska saker. 

Vi kommer fram och framför mig har jag en gigantisk sötvattenpool fylld med fisk och vissa av dem är inte små. Det finns dock även småfiskar som käkade på ens fötter, sådana där som man kan betala får att de ska äta all död hud. De var överallt. Gratis fotvård sådär bara. Vi simmade runt här i ett par timmar och det var helt underbart! Efteråt gick vi till en bekant till Ukies restaurang för att käka lunch och det var det godaste jag ätit på den här resan än så länge. Det var ris, ägg, grönsaker och jordnötssås och det var magiskt! Vad kostade denna gourmet-måltid? 3 kronor! Det här landet är galet!

På vägen tillbaka igen kunde man se silhuetten av bergen bortom risfälten och det var overkligt vackert och jag log nu så mycket att jag trodde mungiporna skulle spricka på mig. Det låter kanske som att jag överdriver men tro mig, det är så fint! 

När vi kom tillbaka så hämtade vi upp Sam och så gick vi allihopa till ett café med gratis wifi, grym mat och en fantastisk atmosfär. Vi satt där i 4 timmar, köpte oss sedan en glass och gick hem och nu är det dags för mig att sovs. Imorgon är det ju nämligen dags för nya äventyr!

Natti natt!



Bitandes fiskar & 3-k...

0 Läs mer >>
Jag har suttit här och försökt att komma på vilket datum det är idag ett bra tag nu. Att komma ihåg vilken veckodag det är är tillräckligt svårt bara fet när man reser såhär så datum är ju nästintill omöjligt att komma ihåg. 

Jag kom till slut fram till att det är den 28:e Januari, det är onsdag, jag befinner mig i Klaten på ön Java i Indonesien och jag jag beslutat mig för att komma ur radiotystnaden (säger man så?). Anledningen till att jag typ inte lagt ut något sedan jag kom hit är för att jag varit sjuk i 1,5 vecka (alltså sedan jag kom hit egentligen). Jag har inte den blekaste aning över vad det är för fel på mig. Jag har mått illa, varit så yr att jag kollapsat när jag stått upp i mer än 20 sekunder, jag har haft noll aptit och jag har svettats som en gris. Jag var hos läkaren, de sade att det var vädret vilket jag tyckte var ren bullshit eftersom min kropp borde vara van vid värmen nu efter att jag rest i den ett längre tag. Jag fick antibiotika, huvudvärkstabletter och pulver mot diarré, trots att jag sade att jag inte haft det. Skönt med läkare som lyssnar tycker jag men pulvret kommer väl till användning någon gång under resans gång. Bra ha grejer helt enkelt!

Så det enda jag har gjort i Klaten är att stirra in i mina fyra sovrumsväggar, läst Eat, Pray, Love (fick låna av Sam) och tvingat i mig vatten och små mängder mat. Inte riktigt så jag hade tänkt att spendera min tid här, jag skulle ju volontärarbeta, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. 

Idag är jag dock på strålande humör för jag mår mycket bättre, jag och Sam åkte till en mataffär och shoppade loss totalt för att fira att jag har fått lite av min aptit tillbaka och sedan lagade vi en pasta (INTE NUDLAR!!!) med aubergine, blomkål, broccoli, tomat, massa vitlök och kryddor. Efter att inte ha fått i sig annat än snabbnudlar och lite äpple då och då så kan ni ju tänka er hur magiskt gott detta smakade. Så, idag har jag både kunnat stå upp i en hel timme utan att svimma av OCH ätit en stor portion mat. HURRA FÖR MIG!!!

Jag försöker att bestämma mig för hur länge jag ska stanna här i Klaten. Mitt flyg från Indonesien går från Jakarta den 7:e februari så jag måste se till att ta mig dit innan dess. Jag vill så gärna de soluppgången över Mt. Bromo då jag har hört att det ska vara obeskrivligt vackert men det blir tajt med tid nu om jag ska hinns jobba något också. Nu klarar jag knappt av att gå upp gör trappan utan att bli snurrig i kolan så vill inte ens tänka på hut jag hade reagerat på ett berg. Det är så mycket jag vill göra här i världen!!! 

Det är samma med vilka länder jag ska åka till här i Asien. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag måste passa på att se så många länder som möjligt när jag nu ändå är här borta. Vad är det gör dumt tänkande egentligen? Jag tänker ju inte att "oooh, nu borde jag passa på att åka till Kroatien eftersom jag ändå ät i Tyskland" även fast båda är i samma kontinent. Jag kan faktiskt alltid åka tillbaka en annan dag och besöka alla andra underbara länder som Asien har att erbjuda. Allt måste inte göras på en och samma gång, även om jag bra gärna vill det ibland!

Nu ska jag vila så jag kan få bli helt bra!
Ciao!

28:e januari

0 Läs mer >>
Jag är fortfarande i Klaten, jag är fortfarande sjuk. Min mage är allt annat än bra, jag har noll aptit (vilket är ytterst ovanligt för mig), ingen ork, yrsel, spränghuvudvärk och jag somnar stup i kvarten. Jag är trött på min säng nu, 3 dagar räcker faktiskt tycker jag. Jag vill ut till skolorna, till eleverna, jag vill se Klaten och allt runtomkring.

Viljan kan hjälpa en bra bit men när det kommer till matförgiftning, eller vad detta nu än är, i Indonesien så får man nog helt enkelt ge kroppen den tid den behöver för att läka ordentligt. Jag har varit så sjukt uttråkad bara. Inget internet, inga böcker kvar att läsa och ingen att prata med då volontärerna är ute och jobbar och de som jobbar på stället jag bor på kan ingen engelska, eller svenska för den delen, och jag pratar inte bahasa. Så det är nästan skönt att jag har varit så trött att jag sovit mestadels av tiden. Nu har jag dock äntligen internet vilket var bra eftersom min mamma höll på att anmäla mig försvunnen då jag inte hört av mig på 4 dagar. Söta, älskade, överbeskyddande mamma!

Nu känner jag att jag är påväg att somna igen. Natti natt!



Sjuk

0 Läs mer >>
Idag hade jag min första panikångestattack på den här resan. Jag har haft dessa attacker under ett flertal år nu men har lärt mig att läsa av min kropp och kan därmed oftast förhindra dem från att komma. Nu när jag tittar tillbaka på de senaste par dagarna så har signalerna varit tydliga men jag har misstytt dem för något annat. 
Huvudvärk & snurrig: trodde jag druckit för lite vatten
Svettas som en idiot: det är sjukt varmt här.
Hjärtat slog snabbare: trodde jag var nervös inför att börja jobba på skolorna här i Klaten.
Varit konstant trött: trodde detta var värmen då man blir väldigt trött av det men när jag tänker tillbaka så har jag sovit mer än vad jag varit vaken de dagarna jag varit här

Men men, jag missade det denna gången och hade därför en attack förut när vi var på en ny skola. Jag hade även huggande smärtor i magen så Buhani (läraren på skolan) körde hem mig direkt. Snällt av henne! 

Jag har sovit i fyra timmar nu sedan jag kom tillbaka. Jag är svimfärdig, utmattad och drömmer konstiga drömmar. Min mage är långt ifrån okej. Ingen superdag idag alltså men man kan ju inte vara på topp jämt. Skönt att jag inte var ensam någonstans när attacken kom i alla fall. 

Ingen superdag!

0 Läs mer >>
Varför åker man som turist till en liten stad, mitt i landet, utan några turistattraktioner eller stränder? För att jobba såklart! Jag är i Klaten för att volontärarbeta på ett par skolor här. 

Jag hade min första arbetsdag idag och eleverna var helt fantastiska. De var mellan åldrarna 18-30 och jag lärde dem engelska. De var otroligt duktiga och vi avslutade med att de fick fråga mig några frågor. En tjej frågade mig vilket mitt favoritband är och jag svarade "Thirty Seconds To Mars". Hon tittade på mig i shock och utbrister sedan att det är hennes favoritband också och började tavla upp hennes favoritlåtar av dem. Häftigt att kunna connecta och ha något gemensamt med någon som är uppvuxen i en helt annan miljö i en annan del av världen. Världen är verkligen allt bra liten! 

Efter lektionen så körde några av eleverna oss volontärer till ett café där vi käkade och tjötade ett par timmar innan eleverna körde hem oss igen på sina små mopeder. 


Klaten!

0 Läs mer >>
Igår flög jag från Bali till dess grannö Java och jag måste säga att det var lite spännande att ta sig hit. Min taxi hämtade upp mig på vandrarhemmet tidigt igår morse och vi började tjöta om priset på taxiresan. Han ville ha löjligt mycket pengar men jag gav mig inte så fick den för 110 000 rp (60kr) till slut. Helt okej pris för en 30 minuters tur själv i taxi till flygplatsen tycker jag. 

Taxiresan var dock lite awkward då föraren höll på att tjöta om hur hans fru skäller ut honom konstant då han jämt kollar in vita flickor. Han brukar tydligen även ta kontakt med dem och började nu i taxin imitera en australiensisk tjej som gjort motstånd och sagt "nej", "sluta", osv. när han hade tagit kontakt. Vad exakt han hade försökt göra med tjejen i fråga förstod jag inte riktigt och det är inget jag vill tänka på heller. Direkt efter att han berättat detta så kollar han på mig i backspegeln och frågar om jag är gift eller om jag har pojkvän. Jag gillar inte att ljuga men jag visste om jag hade sagt att jag var singel så hade han aldrig slutat att tjöta om att mötas igen (han frågade ändå några gånger). Problemet var att han aldrig slutade fråga frågor om "min pojkvän" nu istället. Så min kära taxiförare tror nu att jag är förlovad med en kille som heter Jakob, han är 25 år gammal och jobbar inom marknadsföring. Han är svensk men jag träffade honom under min tid i Norge. Han är mörkblond, har gröna ögon, är lite längre än vad jag är och nej, han har inte varit otrogen mot mig vad jag vet (var otroligt knepiga frågor han ställde). Under praktiskt taget hela resan så frågade han om mig och min pojkvän hemma och jag blev änna lite fascinerad över mig själv över hur naturligt det var för mig att komma på alla dessa detaljer kring en icke verklig person. Jag kanske omedvetet beskrev min drömman? Så om det finns en 25-årig Jakob inom marknadsföring någonstan, kontakta mig! Haha! 

När jag ÄNTLIGEN kom fram till flygplatsen så försöker människan lura mig till att betala mer men jag gav mig inte och till slut orkade han inte mer. Jag märker verkligen skillnad på mig själv när det kommer till att pruta. Innan jag åkte till Tanzania 2013 så tyckte jag att det var jättejobbigt och jag vågade inte riktigt. Nu kan jag stå hur länge som helst och gapa priser tills jag får ett som jag anser vara resonabelt. Härligt att se utveckling! 

Flygresan gick bra (stensov) och nu började det riktiga äventyret: jag skulle ta tåg från Yogyakarta till Klaten. Jag hittade stationen, gick fram för att köpa en biljett och trodde att kvinnan bakom disken skämtade när hon sade priset. 6000rp för en 45 minuters tågresa. Det motsvarar 3,50 svenska kronor!!! Jag klagade verkligen inte och gick för att sätta mig på perrongen för att vänta på mitt  tåg när jag inser att det finns en väldans massa spår att välja mellan. Jag frågade en av vakterna på stationen vilken jag skulle till. Han pekade på andra sidan från där jag stod. Det var fyra spår mellan mig och dit jag skulle så jag frågade såklart vart övergången var, hur jag skulle ta mig dit. Han skrattade och tittade på mig som om det var det dummaste någon någonsin har frågat och pekade på rälsen och sade: "You walk!". 

Alla de åren som man blivit lärd hemma i Sverige att man under inga omständigheter ska befinna sig på spåren, alla de åren man varit duktig och lyssnat på detta och helt plötsligt säger tågstationerna säkerhetsvakt till mig korsa fyra spår för att komma till rätt perrong. Det var ju bara att göra men det kändes inte som det säkraste sättet fast å andra sidan så är väl inte ordet "säkert" det som beskriver Infonesien bäst! 

Tåget var packat och jag är rätt säker på att jag var den enda utlänningen där. Alla stirrade, jag log tillbaka och de stirrade ännu mer. Jag kom fram till Klaten där jag möttes av en kille vid namn Alga som skulle köra mig till mitt boende. Han hade en liten motorcykel, vi var 2 personer och jag hade en 20 kg ryggsäck. "No problem!" sade han och så bar det iväg. Jag var livrädd för att jag skulle trilla baklänges pga min ryggsäck men det gick fantastiskt bra. Förutom en och en annan mygga i munnen då han envisades med att vi skulle prata under resans gång. 

Jag överlevde och det var ett par intressanta timmar med lite nya upplevelser! 




Resan till Klaten!

0 Läs mer >>
När jag kom fram till mitt boende för en stund sedan så såg allt väldigt bra ut, jag fick ett eget sovrum med ett eget badrum. När jag säger badrum så menar jag en balja med vatten, en skopa så jag kan hälla vatten över mig, dvs duscha, och ett hål i golvet, dvs toaletten. Inget västerländskt här inte, här kör de true indonesian style. 

Jag fick en smärre panik över detta först då jag försökte komma underfund med hur hela toalett-situationen skulle fungera. Jag hade helt ärligt tankar på att åka härifrån pga detta men beslutade till slut att om alla dessa människor som bor här klarar av det så ska jag bannemej också det. Så jag är kvar! Det får helt enkelt bli min utmaning de kommande veckorna! Lära mig använda asiatisk toalett: challenge accepted! 


Challenge: Indonesian...

0 Läs mer >>
Idag har jag varit på resande fot i exakt två månader. Hur fort gick inte det då? Samtidigt som det gått otroligt fort så känns det som en evighet sedan jag var hemma i Sverige då jag hunnit med så otroligt mycket. Jag har rest igenom praktiskt taget hela Nya Zeeland, varit i Sydney och firat nyår, varit i bushen utanför Melbourne och nu varit i tre städer på Bali i Indonesien. Det är helt fantastiskt vad mycket jag får vara med om egentligen! 

Det är många som undrar hur det är att resa själv så tänkte skriva lite om för- och nackdelar när det kommer till det. Det är alltid lika kul att se reaktionerna hos folk när jag berättar att jag reser själv. Vissa tycker att det är asballt medan andra ger en en sorgsen blick som verkar säga något i stil med: "åh stackare, du har inga vänner som du kan resa med." och frågan från dessa människor är alltid densamma: "blir det inte ensamt?"

Svaret på den frågan är nej! Jag har som sagt rest i 2 månader nu och har ärligt talat inte känt mig ensam en enda gång. Det är det som är det underbara med att bo på vandrarhem för känner man för att vara för sig själv så undviker man bara att prata med folk, går ut och gör något eller chillar med en bok. Är man sällskapssjuk så går man bara och sätter sig och käkar middag med ett gäng, kollar film med folk eller frågar om man får vara med när några spelar spel.

Att ta steget att våga fråga om man får sätta sig bredvid några vid middagen eller om man får vara med överhuvudtaget kan vara nervöst men jag har aldrig varit med om att någon sagt nej eller har varit otrevlig mot mig när jag väl satt mig. Alla är ju ute och reser av samma anledningar: att uppleva nya saker, se nya platser, att träffa nya människor och att bli inspirerade och utvecklas. 

Det är ju något av det bästa som finns, att träffa nya människor, höra deras livshistorier och om deras tidigare rese-erfarenheter och att få bli inspirerad av detta. Jag tror inte att något som är ute och reser tycker att detta är en tråkig del av det. 

Jag tror dock att det är viktigt att man trivs med sitt eget sällskap, framförallt när man är ute och reser såhär, då man ibland inte klickar med människor eller för att de man trivs med kanske har andra planer än vad man själv har och är det något man verkligen vill göra eller se så tycker jag inte att man ska ge upp det för att få umgås med dessa människor. Men det gör man självklart som man vill! 

Jag tycker t ex att det bästa som finns vissa dagar är att sitta själv på ett café med en god cappuccino i handen och observera människor eller bara läsa en bra bok timmar i sträck. Andra dagar vill jag bara tjöta om allt och ingenting med människor och då försöker jag göra det. 

Det kan som sagt vara svårt att vara den som tar steget att gå fram till nya människor så jag tycker att det är otroligt viktigt att komma ihåg när man själv kommit över den här rädslan att det fortfarande finns folk som inte riktigt vågar vara den som frågar. Så ser man någon som sitter och äter sin middag själv, utan en bok eller utan hörlurar i öronen så kan man ju fråga om han eller hon vill vara med i den större gruppen människor eller om man får sätta sig med personen i fråga. Därmed får vi båda lära känna en ny person och ingen av oss behöver äta ensamma. Win win situation!

Summan av kardemumman är alltså att jag älskar att resa själv. Det finns ju dock för- och nackdelar med det precis som med allt annat här i världen och jag tänkte nämna några nedan.

Nackdelar:
- För dyrt att skaffa bil själv och köra runt i vilket för att man inte kan vara riktigt lika spontan i sitt resande.

- Det blir oftast samma mat 3 dagar i rad då man inte äter upp 1kg spenat, t ex, under en måltid. (Hittar man folk att laga middag med på sitt vandrarhem så är ju detta dock inte ett problem såklart)

- Man känner inte samma trygghet och säkerhet som man gör om man reser med någon man känner.

Fördelar:
- Man växer och utvecklas otroligt mycket som person.

- Ens engelska förbättras bra mycket mer än vad den gör om man reser med en svensk kompis.

- Man träffar automatiskt fler människor då det lätt blir att man håller sig till sin egna resegrupp/kompis istället för att prata med nya människor. Reser man själv så tvingas man ta kontakt med nya människor för att ha någon att prata med eller för att få reda på saker och ting. Det är även lättare för folk att ta kontakt med dig om du är ensam än om du står i en grupp med människor som du uppenbarligen redan känner.

- Lättare att boka saker sista minuten då det nästan alltid finns plats för en person till.

- Man slipper kompromissa och kan åka precis vart man vill och göra exakt det man känner för. 

Det kan vara otroligt skrämmande att åka iväg på egen hand och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var nervös inför denna resan men jag ångrar inte en sekund av den. Jag är så glad över att jag valde att åka själv och jag vet med säkerhet att jag hade missat att göra en hel del av de saker jag gjort om jag rest med kompisar. Ni som funderar på att resa själva, sluta tveka och gör det. Det kommer vara det bästa ni någonsin har gjort! 

Nu tar jag mitt något brända ansikte och drar iväg på nya äventyr! 

Två månaders resande

0 Läs mer >>
Mitt tredje och sista stopp på Bali: Sanur! En charmig liten stad vid havet med en helt fantastisk lång strand. Jag bor på vandrarhemmet The Big Pineapple och jag har träffat massor av underbara människor här. Jag har spenderat mina dagar här med att tappa bort mig i stan, gått ut på Skygarden med hela vandrarhemmet, ätit mysiga middagar, bränt sönder ansikte och mage på stranden genom att somna utan solskyddsfaktor på, tagit härliga morgonpromenader på stranden och bara njutit av värmen och sällskapet av alla människor här. Haft underbara dagar men nu blir det att dra vidare från Bali till nästa ö här i Indonesien. Next stop: Java! 



Sanur

0 Läs mer >>
Jag skäms ibland över att vara en del av den värld och det samhälle som vi lever i idag. Jag skäms över att bo i samma värld som diskriminerande, rasistiska och nedtryckande människor. 

Folk här går runt och skäms över att inte vara vita och det är inte konstigt det med tanke på att alla skyltdockor här i Indonesien är vita, alla reklamaffischer är med vita människor och i affärerna så säljs det krämer som bleker huden. Allt i detta landet säger praktiskt taget åt dess invånare att såhär ska man se ut, ser man inte ut såhär (är vit) så är man inte vacker eller värd något. Det är hemskt att se och jag ser hur kvinnor och män tittar på mig och andra ljushyade här, med avund, och jag skäms och mår dåligt över att de inte tycker att de är värda lika mycket som mig pga deras hudfärg. 

När jag var på massage häromdagen så gav kvinnan som masserade mig komplimang efter komplimang för min vackra, ljusa hy och jag tackade så mycket för detta och sade sedan till henne efter massagen att hon var otroligt duktig på att massera och att hon var så vacker. Hon sade tack men det syntes på henne att hon inte kunde ta åt sig av komplimangerna. Det är hemskt! Vem är det som bestämmer att affischerna ska vara på vita människor när lokalbefolkningen inte ser ut så? Till och med i barnklädesbutiker och i leksaksaffärer så är det endast vita barn på bilderna så att det är så man "ska" se ut nötas in från extremt tidig ålder. Jag blir otroligt provocerad av detta och försöker att förstå varför det har blivit såhär? När folk förstör deras hy med blekande krämer för att se mer västländsk ut så har det gått alldeles för långt! Jag vet tyvärr inte hur men det måste ju göras en ändring på detta! Det är hemskt och fel på alla sätt och vis och jag blir så förbannad för jag vet inte hur jag kan ändra på det. 

Det tragikomiska i allt det här är ju att vi ljushyade kämpar som idioter för att inte vara vita, vi vill vara solbrända. Bruna och fina och att säga till någon västerländsk att: "vad vit du är" är ju allt annat än en komplimang. Undrar om vi någonsin kommer vara nöjda över och acceptera hur vi ser ut oavsett var vi kommer ifrån? Tveksamt! 


Hudfärg

0 Läs mer >>
God morgon, god morgon! Sitter och käkar frukost i Ubud i Indonesien. Jordnötssmör och banan-macka och mangojuice. Yum! Jag bor på ett ställe som heter The Happy Mango Tree och det är supermysigt! Väldigt färgglatt och eget 😊 
På bussen hit igår så träffade jag på två finskor (Sara och Ronja) som jag sedan spenderade eftermiddagen och kvällen med. Eller ah, den ena av dem för den andra var så bakis att hon inte kunde gå en meter 😁 Jag och Sara gick runt i stan i ett par timmar, såg apor hoppa på taken, kollade på allt smått och gott som fanns på marknaden och avslutade med att gå en liten omväg tillbaka genom att gå bland risfälten och ute på landsbyggden, bort från alla turister. Det var otroligt vackert! Avslutade kvällen med att gå ut och käka indonesisk mat på en mysig restaurang! 





Ubud, Bali

0 Läs mer >>
Jag befinner mig som sagt i Kuta på Bali i Indonesien och det är så annorlunda från Australien och Nya Zeeland vilket är helt underbart! Jag behövde lite miljöombyte kände jag! Jag har nu varit här i 3 dagar och ska idag åka vidare till Ubud som ligger 1,5 timme härifrån. Ska bli kul att se något annat för även om jag haft fantastiska dagar här i Kuta så är det väldigt turistigt och det känns inte som det äkta Indonesien vilket är det jag vill se! Jag vet att Ubud är väldigt populärt bland turister också men jag hoppas att det är lite annorlunda i alla fall. 

Min första dag här i Indonesien så gick jag bara runt praktiskt taget hela dagen och kikade runt i stan, på marknaden och satte mig på stranden ett tag och bara tog in allt. När jag satt på stranden så kom en tjej fram till mig och undrade om jag hade tid en stund och jag hade ju all tid i världen så jag bad henne att sätta sig ner. Hon undrade om jag hade lust att bara prata med henne ett tag för hon ville förbättra sin engelska. Självklart sade jag och så pratade vi om både det ena och det andra ett bra tag, sedan tog hon en bild, tackade och gick sin väg. Underbart! Det är inte direkt svårt att träffa folk när man reser såhär, that's for sure! 

På kvällen blev det utgång med praktiskt taget alla på vandrarhemmet och det var utan tvekan en av de bästa utgångarna jag haft. Så mycket folk på gatorna, goda drinkar, underbara människor, grym musik och en fantastisk atmosfär gjorde kvällen oförglömlig. 

Igår tog vi det rätt lugnt efter en lång natt ute och idag blev det lunch på stan med Kira från Tyskland som jag spenderat mest tid med i Kuta. Hon har rest runt i Indien under 5 månaders tid och jag blev så inspirerad. Vill verkligen dit någon dag. Snart! 

Nu bär det av till Ubud. Ciao! 

Såg tjejer som dansade. Så duktiga!
"Engelska-lektion" på stranden!

Kuta, Bali

0 Läs mer >>
Att komma till Bali var lite av en chock. Att komma från ett ställe som Melbourne där allt är väldigt organiserat och civiliserat till ett land som Indonesien där fyrtio pers skriker taxi miss, taxi sexy eller taxi gorgeous konstant är ansträngande och svårt att ta till en början. Jag vet ju att det är så det är här men när jag gick av mitt flyg så glömde jag av det för en stund och det blev därför lite jobbigt att oförberedd mötas av alla dessa män som springer mot en, som försöker ta ens väska för en och som frågar gång efter gång vart man ska trots att man sagt NEJ! 

Sedan hjälpte det ju inte heller att klockan (för mig) var 5 på morgonen då mitt flyg blev 2,5 timme försenat från Australien pga av icke fungerande bromsar. Vi lyfte till slut med en halvt fungerande broms enligt piloten. Kändes ju förbaskat säkert det där men jag lever ju så gick ju bra. 

Jag hittade till slut en snäll taxiförare och kom fram till mitt hostel safe and sound. Sov otroligt skönt den natten i min tre våning höga våningssäng. Höjdskräck här är helt enkelt inte bra att ha om du ska bo på Bedbunkers i Kuta. 

Att komma till Indone...

0 Läs mer >>
Den andra januari landade jag på Melbournes flygplats och den varma vinden som slog över mig när jag gick av planet var något av en chock. 40 grader varmt! Jag var inte beredd på det! Jag tog bussen till Geelong där jag blev upphämtad av Francis och Karen som jag skulle bo hos den kommande veckan. Francis jobbar på samma företag som min pappa och han och hans fru Karen erbjöd mig att stanna hos dem när de fick höra att jag var i Australien. Så otroligt snälla och givmilda människor! 

Jag förväntade mig inget mer än en säng att sova på men jag fick så mycket mer! Jag tror aldrig att jag har varit så bortskämd i hela mitt liv som jag har varit denna veckan. Hemmalagade, fantastiskt goda middagar, utflykter till både det ena och det andra stället och skjuts till alla ställen jag velat åka till. Jag tror att det kommer bli lite jobbigt att gå tillbaka till att bo på vandrarhem och behöva göra allt själv igen. 😁 

Såhär har min senaste vecka sett ut:

3 Januari 
Jag vaknade upp mer utvilad än någonsin förr under denna resan efter att ha sovit underbart skönt i min egna dubbelsäng i mitt egna rum. Lyx! Jag insåg ganska fort att jag var gött svettig, kollade termometern och den visade 42 grader. Kall dusch, frukost och sedan en heldag i bilen med air condition på fullt ös och sedan svalkade vi oss även i havet en timme eller så. Så skönt! Det är tydligen det man gör här när temperaturen stiger, man åker runt i bilen eftersom husen oftast inte har ac. Trots värmen så var det en härlig dag och jag fick se några riktigt härliga platser längs kusten här. 

Karen, Francis och underbara Willo!

4 Januari
Idag var det lite svalare ute (fortfarande 30 grader) så jag begav mig till Melbourne. Tog tåget in, gav mig ut i stan och helt plötsligt förstod jag varför Melbourne har vunnit pris som "The world's most livable city" flera år i rad. Det är en fantastisk stad och jag kan lätt se mig själv bo här någon dag i framtiden. Jag strosade runt, gick till botaniska trädgården (vilket har blivit lite av en tradition när jag åker till en ny stad har jag märkt), till Shrine of Remembrance, The Queen Victoria Market, ner till hamnen och njöt bara av hur vacker staden var och av den härliga atmosfären den har. Underbar dag! 
Vietnamesiskt kaffe 😍
Shrine of Remembrance


Varför ser inte våra HM hemma ut såhär? 



5 Januari
ROADTRIP! Idag fick jag åka på The Great Ocean Road vilket känns lite som ett måste när man är i Australien. Det var fantastiska vyer längs kusten och det kändes roligt att få se vad det är alla pratar om. Anledningen till att vi åkte på roadtrip idag var för att åka ut till några av Francis och Karens vänner och deras sommarhus ute i Johanna, mitt ute i bushen. Det var verkligen mitt ute i ingenstans, omringat av skog, noll mottagning och helt enkelt helt underbart! 

När de beskrev huset för mig så sade de att det är en liten lada de började renovera, som ligger mitt ute i bushen och som har ett utedass. Mina förväntningar var därför inte så höga. Vad kommer jag fram till? En jättelilla med havsutsikt, omringad av vackra berg. Det var magiskt och verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Två av deras vänner var där och vi tog en kopp kaffe med dem, droppade våra väskor och åkte sedan vidare till The Twelve Apostles (eller The Eight Apostles som Francis kallade dem eftersom det faktiskt bara är 8 stycken kvar). Det var så vackert men tyvärr väldigt turistfyllt vilket förstör det lite för mig. På vägen tillbaka stannade vi vid en strand och käkade fish & chips gjorda på dagens fångst. Mums! 

Resten av dagen och kvällen så gick jag och Martin, en av vännerna i huset, på en kort vandringstur uppför ett av bergen för att se solnedgången och kängurur. Magiskt! När vi kom tillbaka hade de andra slängt ihop en fantastisk middag, vi drack champagne och pratade om allt från råttorna som fyller tågen i Indien till psykisk ohälsa och matlagning. Jag och fyra 50-plussare. Underbart! 

När det var dags att sova gick vi alla upp till det stora loftet på andra våningen där vi låg på madrasser på golvet och hade en massa ljuslyktor tända då det inte fanns elektricitet i huset. 
Famous Bells Beach

Kängurus på golfbanan. Fullt normalt!

Begginning of The Great Ocean Road!

The Twelve Apostles


Den "lilla ladan"!
6 Januari
Vaknade med en smärre förkylning idag så satt bara och läste tills det var dags att bege oss hemåt igen. Klarar verkligen inte av att gå från 42 grader ute in till en bil där AC:en går i fullt ös. 

7 Januari
Idag slog förkylningen till ordentligt och jag var sängliggande hela dagen. Inte så mycket mer att säga om det!

8 Januari
Mådde lite bättre idag så jag, Karen, Francis och deras dotter Casey gick på promenad i Geelongs botaniska trädgård (har blivit lite av en tradition att besöka varje stads botaniska trädgård när jag är där), tog lunch i ett gammalt industriellt område där det ligger ett gammalt bryggeri. Supercharmigt och urgod mat! Avslutade med att åka till en gigantisk second-hand marknad. Det var tur att jag inte hade någon mer plats i min väska annars hade jag shoppat loss totalt. Så mycket fint! 
Little Creatures Brewery

Marknad!

9 Januari
MOT BALI! 😃

Geelong & Melbourne